Söndagsläsningen: Jon Palmebjörk!

Han startade trenden av återvändare som till slut tog Björklöven från Hockeyettan till hockeyallsvenskan, var nära att återvända till i år, men beslöt istället att lägga av och när beslutet väl togs var det rätta och en comeback är inte aktuell. Möt Jon Palmebjörk.

-Nä då, jag har gjort mitt. De åker för snabbt nu för tiden, säger Jon Palmebjörk när bloggen når honom.

Men hur låg det då till inför säsongen? Ingick Jon i Björklövens planer? -Jag och Jocke Fagervall hade ett väldigt bra snack. Han frågade om jag brann och ville dedicera 100% för uppgiften och jag beskrev för honom att jag väldigt gärna vill spela för honom, men att jag inte visste riktigt om jag var redo. Jon berättar vidare att han och frun Elin då väntade sitt andra barn och när de fick sitt första blev hockeyn lidande eftersom Jons känslor helt plötsligt var nån annanstans och allting var nytt. -Det slutade i att jag inte längre var önskad i löven, eller av den ledningen då och det är fortfarande tufft att smälta.  Han förklara att han var rädd för att hamna där igen så därför blev det gemensamma beslutet att det var dags att vända blad. -Inga hard feelings från någon sida utan vi känner båda att det var rätt beslut, fortsätter han.

Någon återkomst till den ”riktiga” hockeyn blir det alltså inte. Karriären i hockeyns finrum är över och orsaken att Jon valde att lägg av är att han helt enkelt inte brinner för det till 100 % längre och klubbar bara slösar sin tid i att försöka övertala honom. -Nej, jag känner helt klart att jag tagit rätt beslut, deklarerar Jon bestämt.

Detta innebär dock inte att en av Björklövens genom tiderna känsligaste klubbor är helt lagda på hyllan. Utöver lite gubbhockey/rinkbandy kommer Jon i juni att spela sitt första hockey-VM. -Ja, jag är uttagen att representera Hilti Sverige där jag numera jobbar. Vi åker till Moskva i juni och spelar mot andra Hilti-länder, berättar han. Det snackas om att det ska finnas någon i USA hade spelat i NHL och att Rysslands målvakt har stått i KHL men i övrigt inte så många profiler tror Jon. -Snarare tror jag standarden är lite upp och ner om man säger så, förklarar han diplomatiskt.

Tar vi en tillbakablick om hur allt började så är Jon uppväxt i en riktig sportfamilj så sport kom väldigt naturligt för honom. -Jag började åka skridskor vid 5-6 års ålder. Vår granne ute i Tjälamark spolade upp en isplätt bredvid våra hus och det var där jag lärde jag mig åka. Han berättar vidare att, mamma Anna-Lena och pappa Stefan betytt så otroligt mycket för honom under sin karriär och verkligen stöttat honom i vått och torrt. -De lät mig testa på vad jag ville i olika sporter, men det var hockeyn jag fastnade för.

Ungdomsåren beskriver Jon som en tid där han hade det väldigt bra, men att han nog hade det lite för lätt för sig och inte behövde träna så hårt som han borde ha gjort. -Men väldigt mycket vänner och vi skrattade dagarna långa, minns han.

Efter bl.a. två år med TV-pucken var det vid 18-års ålder, under den sk lockoutsäsongen 2004/05 , dags för Jon att kliva in i A-lagskostymen. Det blev hela 35 hockeyallsvenska matcher i moderklubben Tegs SK, en säsong Jon beskriver som kul och spännande. –Det var ett perfekt år att få vara med och lära.

 Ett minne han har från den säsongen var när han mötte Andrew Peters i Boden. -Han hade NHL meriter och trodde nog att han fortfarande var i ”the show”. Jon minns att Peters stod och skrek åt Tegspelarna och svingade klubban att ingen fick vara i närheten av rödlinjen.

-Och efter värmningen stod han kvar i spelargången och crosscheckade och slog och jag minns det som att vi typ tackade och bockade. Haha. Det var sjukt men han var skogstokig och stor som ett hus. Han satt ju en del på botbänken men alla var vi nog lite rädd för honom, både spelare och domare. Ett rykte fanns om att han till och med stod och drog knogarna längs tegelväggen för att ”värma” upp, fortsätter Jon med ett leende på läpparna. 

Därpå följde tre säsonger (2005-2008) i Björklövens A-lag, en tid som Jon tycker flöt på bra men att någon skada ställde till det lite. – Var inte heller riktigt mogen och redo för en stor roll, fick därför inte heller vara kvar utan fick lämna klubben precis som många andra, minns han. Under den här perioden blev det 109 matcher, 15 mål och 29 assists för Jon.

En ung Jon mot Nybro 2005. Foto: Esbjörn Hovferberg

Det blev istället Sundsvall som fick ta del av Jons tjänster under de två följande säsongerna, en tid som blev lite av en vändpunkt för Jon. – Här växte jag mycket, flyttade bort från Umeå, var tvungen stå på ena ben. Tränade oerhört hårt för att bli den spelare jag ville vara, nyttig och viktig för mitt lag, berättar han. Det var här Jons karriär verkligen tog fart efter att ha gjort 34 poäng på 50 matcher i ett Sundsvall som den säsongen hamnade i negativt kval och karriären fortsatte i Örebro som då verkligen rustade för SHL. Även om den bara blev en säsong (10/11) och ytterligare 3 matcher säsongen 11/12 i Örebro han Jon fina minne från den tiden. -Ja, fantastisk stad och härliga människor. Kul att spela hockey med många duktiga spelare och lärde mig mycket tekniskt och taktiskt.

 Jon i Örebros tröja. Foto: Örebro Hockey

Att det bara blev tre matcher säsongen 10/11 vet ni ju orsaken bakom. Jon startade något som vi idag alla är oerhört tacksamma för. Istället för att lira i toppen av Hockeyallsvenskan och sikta mot SHL med Örebro, valde han att återvända till Björklöven, då harvades i hockeyettan för att hjälpa klubben åter upp i hockeyns finrum och det är ett beslut han aldrig har ångrat.  -Kändes bara rätt, visst var det

en rejäl gambling också, men trodde stenhårt på det och visste att vi skulle lyckas. Det var väldigt inspirerande och kul att göra något så stort för klubben man drömt att spela för sen liten.

 

Jon presenteras av dåvarande sportchefen Johan Engman och tränaren Håkan Wirtala. Foto:AXELLÖF

Hans andra sejour i Björklöven resulterade i ytterligare 198 matcher, 78 mål och 110 assists, bland annat hela 24 mål i hockeyallsvenskan säsongen 13/14 så han och Stefan Öhman var ett fruktat gröngult vapen.

Jon sista tid i Björklöven, under säsongen 15/16 är dock inget han minns med glädje. –Nä, det kom in personer som hade lite annorlunda tänk och andra visioner där de inte såg mig som en del av det. Det får man tyvärr acceptera i denna bransch.

Finns det saker du hade kunnat göra annorlunda för att det inte skulle hänt eller att andra skulle agerat på annat sätt? -Jag har lärt mig under åren att jag måste må bra för att leverera. Jag är alltid rak och tydlig med det och med allt annat också. Tror inte min chef på mig och inte ser mig som en del i bygget så gör jag ingen rättvisa med att nagla mig fast heller, så kan rakryggat säga att jag ångrar inget jag gjort. Däremot önskar jag såklart att jag kunnat gjort mer.

 Utveckla vad du menar med ”mer”..

-Där menar jag att jag hade kunnat göra mer spelmässigt, producerat mer framförallt. Att försöka spela en annan hockey än den jag varit bra på har aldrig någonsin fungerat för mig. Jag vet det kanske låter fyrkantigt men jag har försökt ändra spelstil, försökt göra alla till lags men det har slutat med att jag har tappat bort mig själv och i och med det har självförtroendet blivit lidande. Till och från har jag haft väldigt svårt med självförtroendet och tvivlat på mig själv och det är så synd. Hade jag varit bättre på att hantera det hade jag varit en mycket bättre och jämnare spelare, förklarar han.

Det blev totalt 308 matcher i Björklöven och 93 mål och 137 assists. Självklart inser han att det bara fattades sju mål till den magiska gränsen 100 mål. -100 mål att varit en härlig milstolpe, även att slå sig in topp 10 totalt men herregud, att fått göra 1 balja i ett kokande T3 hade varit gott nog, som tur är blev det många fler än så, säger han med en njutning.

Ser han tillbaka på dessa finns tre som sticker ut lite extra – Såklart matchen mot Almtuna när jag hängde fyra kassar (Se dessa HÄR), matchen när vi gick upp i hockeyallsvenskan(Länk) och matchen då min tröja var över hela ståplats glömmer jag heller aldrig.

Jon jättetröja som TIFO på Ståplats H. Foto:AXELLÖF

Norska Sparta Sarpsborg och Danska Rungsted Seier Capitals blev Jons två sista klubbar, som han beskriver som fantastiskt spännande och kul och också väldigt lärorikt att få chansen att spela hockey i en ny miljö, men nya arenor, nya människor och ett annorlunda tänk. –Det var nyttigt för mig som person. Jag hade förmånen att bo väldigt bra och nära stora städer så vi som familj fick leva och upptäcka mycket. Det var ett perfekt sätt att runda av en karriär på.

 Ja, Jon kan verkligen se tillbaka på en bra karriär, där han speciellt kan plocka ut ett minne som sticker ut. -Avancemanget tillbaka till allsvenskan var bara för bra för att vara sant. Ett som sticker ut åt andra hållet är från samma säsong och rör axelskadan han fick matchen innan kvalserien. -Då var jag som bäst, kände att jag kunde göra vad som helst. Att då måsta bli skadad och spela kvalserien med en defekt axel var en mardröm. Som tur är fick allt ett gott slut ändå, förklarar han.

När vi ber honom ta ut den bästa tränare han haft i karriären så lyfter han utan tvekan fram tvekan Patrik Sundström. –Jag har haft honom som istränare under många år och han har lärt mig enormt mycket. Hade tur som fick ha honom i båset också under en halv säsong ungefär och han var fenomenal som coach också, berättar Jon. Han beskriver vidare Patrik som tränare med en otrolig pondus, väldigt kunnig i sak men också duktig på att förmedla och lära ut. – Vidare har han bra humor och bidrar med god harmoni till gruppen, tillägger han.

Bästa ledare du haft eller någon sån som betytt extra mycket för dig?

Ronny Almqvist får titeln ”Bästa ledare Jon haft eller någon sån som betytt extra mycket för honom”. –Ronny hade jag under några år i tonåren. Han lärde mig väldigt mycket, inte minst hur underbart det är att vinna.

När Jon får uppgiften att summera karriären i några få ord så blir det dessa. -Jag är otroligt tacksam för alla fina människor jag stött på, skrattat och gråtit med. Jag är den personen jag är idag mycket tack vare hockeyn, både på gott och ont.

Jon får också den delikata uppgiften att ta ut sin drömfemma med spelare han spelat med.

Ryan Gundersson:
-Spelade med honom i Örebro. Så otroligt skicklig, underlättade för alla. Missade inte en passning.

Daniel Rahimi:
-Stor stark och väldigt placeringssäker. Inger ett lugn för hela femman.

Erik Forsell:
-Gjorde allt rätt. Täckte alltid upp för mina missar och vi hittade varann bra.

Björn Lavander:
-Den smartaste spelare jag spelat med. Skicklig och tog alltid rätt beslut.

Dion Knelsen:
– Spelade ihop i Sparta. Vi tänkte hockey precis likadant och hittade varann i sömnen. Väldigt proffsig och noggrann.

Jon får också avsluta med uppgiften att utse fler spelare från isen och som bäste lagkamrat utsåg han oväntat två stycken i Kent McDonell och Mats Lavander och det måste förstås beskrivas mer ingående. -Marre är en underbar lagkamrat, kapten och vän. Han är seriös, står upp men också väldigt nära till skratt och har hjälpt mig massor.  Kent är en person som jag önskat jag känt längre. Väldigt omtänksam, men också en härlig humor. Fick mig att må väldigt bra och har en nyttigt skön distans till hockey. 

 Kent och Jon spelade ihop sista säsongen i Rungsted.

Den bäste motståndaren är förstås inte oväntat Målvakten i Almtuna som han hängde fyra strutar på och priset till den värste motståndaren går till…. Andreas Lindh i Västerås. -Han var jag alltid livrädd för, minns Jon.

Hur följer han då laget i sitt hjärta nu förtiden? -Jag har sett lite på tv:n men lite fel tid på veckodagarna för att se live med de små. Ska däremot gå med Tilde när de dyker upp någon helgmatch här framöver.

 Så ser ni Jon i hallen någonsin helg framöver, ta honom i hand och tacka för att han valde Löven istället för sin egen karriär och kom hem och startade återtåget. Utan det hade vi kanske varit kvar i ettan, vem vet?

Tack för alla underbara stunder, Jon Palmebjörk. För evigt, för alltid!

4 thoughts on “Söndagsläsningen: Jon Palmebjörk!

  • 12 november, 2017 kl. 10:51
    Permalänk

    Härlig intervju – tack för allt Jon!!

    Svar
  • 12 november, 2017 kl. 13:48
    Permalänk

    Håller med föregående…… Tack Jon!

    Svar
  • 12 november, 2017 kl. 21:07
    Permalänk

    Tack Jon för alla oförglömliga stunder. Synd att vi hade helt inkompetenta ledare 2014 – 2016.
    Ett stort tack!

    Svar
  • 12 november, 2017 kl. 22:51
    Permalänk

    Den person som skulle blivit utlånad va Tommy Jonsson … Tack för allt Jon !

    Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: