Reportage om könsskillnader inom ishockeyn

Sedan dag ett i mitt supporterskap har jag varit ifrågasatt vad gäller kunskap, passion och orsak till att jag brinner för ishockeyn och det enbart för att jag är tjej. Jag har länge frågat mig själv varför? Helt ärligt har jag inte hittat något svar på frågan så här mer än 20 år sedan jag började mer än att jag saknar snopp. För min passion är lika stor om inte större än alla andras, jag är inte där för att en kille är snygg, jag är där för att jag brinner för sporten, jag gillar farten, spelet, att det händer saker, att det är lite action och jag älskar laget. Min insikt att jag som tjej alltid fått försvara mig för att inte stämplas som hockeyh*ra har öppnat ett intresse om att göra ett reportage om tjejer och hockey. Jag kommer att belysa skillnader ur ett spelarperspektiv men även ur ledarperspektiv och kanske främst ur ett supporterperspektiv.

Även om mitt supporterskap varit ifrågasatt så har det mest varit utifrån. Denna förening är inte de som ifrågasatt mig utifrån kön, utan de har varit som min familj.

Att växa upp som tjej med ett driv inom hockeyn oavsett om det rör sig om ett supporterskap eller som spelare möts alltid av motstånd. Tjejer kan inte spela hockey, inte heller något om sporten som sådan. Vi lever på 2020-talet och vi har inte kommit längre. En tjej myntade i höstas orden, ”jag önskar jag föddes som kille, jag har ingen möjlighet att leva på det jag älskar att göra bara för att jag är tjej, allt hade varit så mycket enklare om jag var kille.” Att en tjej ens ska behöva tänka detta än mindre säga de orden nu får mig att inse, vi har inte kommit längre. Hockeyn är en idrott som är otroligt långt efter vad det gäller könsskillnader. Ja killar, jag vet att det inte är samma regler och inte riktigt samma sport, men förutsättningarna kan göras så mycket mer jämställda ändå.

Inom damhockeyn så vittnar spelarna om att det är stora skillnader och att de är lägre prioriterade inom lagen än pojklagen.

-Nu tränar och spelar vi i A3 och har fått en bättre status i klubben. Så det har hänt en del, även om min åsikt är att det går alldeles för långsamt och att vi fortfarande inte behandlas som det damlag vi faktiskt är i föreningen.” 

Att damhockeyn inte har samma fäste som herrhockeyn det har alltid varit rätt tydligt men vad behövs för att de ska komma närmare varandra? Bevisligen så går det inom fotbollen, även inom innebandy och individuella idrotter.

”- Fortsatt driv och engagemang. Att våga satsa. Det är så enkelt att säga ”tjejer drar inte in några pengar så då kan dom inte heller få några pengar”, men då hamnar vi i ett moment 22, för det är väldigt svårt att också dra in pengar med dåliga förutsättningar. Därför krävs det att någon vågar satsa och driva frågan vidare, att vi tjejer våga stå upp för oss själva och orkar fortsätta kämpa men att personer i högre positioner (vilket oftast är män) vågar ta den obekväma vägen och gå i bräschen för förändring.” 

Det är en tuff balansgång särskilt nu under en pandemi då alla lag slåss för överlevnad och måste strypa alla möjliga kostnader men vi kommer inte alltid vara i en pandemi. Förändringar inom damhockeyn behövs och de måste få ta tid.

”-Damhockeyn behöver också få kosta mer än det ger ekonomiskt, under tiden som den är under stor utveckling.”

Precis som juniorhockeyn så måste damhockeyn få kosta pengar, som förening kan man inte slå sig för bröstet och säga att vi satsar på damerna utan att faktiskt göra det fullt ut.

”- Damhockeyn växer och blir större. Det är viktigt att ämnet lyfts i media och i föreningar runt om i landet. Man behöver synliggöra damhockeyn så att fler får en inblick i vad det faktiskt är. Sedan tror jag också att folk behöver förstå att man inte kan jämföra dam- och herrhockey rakt av. Det är stora skillnader i själva spelet, exempelvis med tacklingar.”

Ledare inom damhockeyn är oftast män, ibland finns kvinnliga assisterande tränare men det har varit få. För att få en mer jämställd idrott tror jag att fler kvinnor behövs på ledande positioner och då inte bara inom damhockeyn egentligen utan idrott överlag. Vilket jag även får medhåll av spelare inom björklövens damlag.

”- Jag tror i princip att det inte har någon betydelse om tränaren är man eller kvinna. Däremot tror jag det är viktigt med förebilder, att ha någon att se upp till och ta efter som är av samma kön. För att få en förändrad syn på damhockey och kvinnor inom hockeyn tänker jag att det är viktigt att det blir fler kvinnliga tränare både för pojkar, flickor, damer, och herrar.”

Det är inte bara av egen erfarenhet och spelarnas utsagor vittnar om skillnaderna. Även ledare inom damhockeyn delar den synen.

”- Största skillnaden är väl att föreningar vill ha herrhockey och damhockey är bara ett nödvändigt ont. Det finns ingen tro på damidrott, dam idrott kan ge svarta siffror. Tjäna pengar är det viktigaste.”

Corona utbrottet har om möjligen gjort glappet ännu större. Män som lever på det och där intresset finns har fått fortsätta trots stor smittspridning.

”Det har kanske inte förändrat något men visar tydligt att damhockey inte är så den släcktes ned fort.”

Han fortsätter att beskriva för att damhockeyn ska kunna utvecklas krävs att man satsar på den. Precis som vilket företag som helst, om du inte satsar och säljer in ditt företag kommer det inte heller gå bra. Sen anser vi båda att damhockey aldrig kommer gå lika bra som herr den statusen kommer inte uppnås. Men det finns goda förutsättningar att öka på jämställdheten. Med ett ökat arbete kommer dock damhockeyn precis som ett företag betala sig själv, på det sätt att man arbetat in sponsorer och liknande för att täcka de utgifter man har. Den stora frågan är om föreningarna verkligen vill satsa på damhockeyn eller om de faktiskt vill se den som ett nödvändigt ont, något man kan slå sig för bröstet för men bakom stängda dörrar inte sköter snyggt.

Det är tydligt att inte bara supporterskap utan även spelare delas in utefter kön och med förutsättningar där utefter. Jag menar inte att vi ska blanda damer och herrar som spelare jag menar att förutsättningarna behöver jämnas ut och inte bestämmas utefter kön och pengar som dras in.

Hockeyn har alltid dragits med en machokultur och jag anser att det är den machokulturen som gör att utvecklingen mot jämställdhet går så långsamt. Vi kan försöka driva det framåt men så länge hockeyn gömmer sig bakom den så är den svår att komma åt. Vi tjejer är inte ett okunnigt sexobjekt, vi är så mycket mer än så och du tänk en gång till innan du säger åt någon att du spelar/tittar bara på hockey för killarnas skull, för vet du vad det kan finnas så mycket mer kunskap bakom våra sminkade ansikten och kvinnliga kroppar än du ens kan ana.

Jag kommer fortsätta att stå upp för den jag är, att jag faktiskt kan lika mycket som dig även fast du har snopp. Jag kommer fortsätta driva kampen för att damhockeyn ska utvecklas åt rätt håll för ingen tjej ska behöva säga de orden igen, jag önskar jag var född som kille så jag kan leva på det jag älskar. Oavsett kön ska vi alla ha möjlighet att uppnå våra drömmar.

5 thoughts on “Reportage om könsskillnader inom ishockeyn

  • 17 januari, 2021 kl. 22:53
    Permalänk

    Smärtar mig att höra att det går så jävla sakta.Jag närmar mog sjättiosträcket om ett par år.När jag växte upp i Ersforsen utanför Umeå,så hade jag förmånenen att ha en rink med sarg,och framförallt belysning.Strömbrytaren satt på en stolpe,som hade någon form av tidur.Som gjorde att vi kunde stäga av och på som vi ville.Plus en uppvärmnd barack med en oidenfierbar odör( har satt sina spår,något för forskare)
    Vi bildade lag,när det bara var killar med skydd spelade vi med puck.Men det fanns ett gäng tjejer som kom,och spelade,då med tennisboll,pga brist på skydd på tjejerna.Vi killar gick givetvis in och körde utan tackligar.Fan,vad roligt vi hade.En del tjejer stannade kvar,för skottträning med puck.2-3 Tjejer var riktiga talanger,det kan jag lova,bra på grillerna och två av dom riktigt vassa skott.Betänk,det här var i i mitten av 70-talet….Gick tankar att snacka med klubbarna i Umeå,men där tog liksom modet slut.Tyvärr.
    Vi varinte så många,men kul hade.
    Körde telefonkedja,så ibland var det så vi kunde ha både domare,och en och annan avbytare.
    Det fanns vattenslang,rediga skrapor.
    Allt jobb,ställde alla upp på.

    Det fanns inget plexi bakom målen.Bara skog.Så på våren,gick man bakom ock plockade puckar,bandybollar,tennisbollar.
    Hade oftast stor pappkasse över på hösten…
    Tycker inte att man ska få ha någon hockeyförening om det inte satsas på båda könen.Väljer elitklubbar att avstå,bör deras statliga och bistånd från serieorganisationer begränsas.Dom pengarna ska öronmärkas till utvecklingen av barn och ungdomssidan hos tjejer.Då kommer det upp talanger,talanger ger uppmärksamhet,främjar sponsring.
    Flera regionala uppsamligar,så att intresset bibehålls,även satsa på bra ledare.Då kanske vi kommer en bit påväg…Tycker jag….

    Svar
  • 18 januari, 2021 kl. 08:30
    Permalänk

    Bra text! Det är svårt att förstå varför det är så trögt. Är väldigt glad över att Löven har ett lag och hoppas verkligen att det inte är ett ”alibilag”. Jag bor inte i Umeå. Och vet inte hur man ser på saken kring damverksamheten och hur den verkligheten ser ut. Följer rapporteringarna här på sidan samt det som kommuniceras ut via play och .com. Saknar lite djupare presentationer av laget och deras väg framåt för att få en bättre relation till laget. Det kanske kommer om man kan delegera uppgiften till någon riktigt bra person som kan jobba med det spåret på play så det blir kvalitativt. Det vore bra om det läggs ut som gratismaterial så det når så många som möjligt.

    Svar
  • 18 januari, 2021 kl. 10:25
    Permalänk

    Om man skall dela in idrott på kön, tycker jag även det skall göras på ledar och domarsidan. I damidrott skall ledarna vara damer, domarna damer. Annars tycker jag man kan sluta med könsseparerad idrott och bara spela ishockey (eller någon annan sport för den delen)!

    Svar
    • 18 januari, 2021 kl. 15:18
      Permalänk

      Det viktigaste är väl trots allt att det är bra ledare,domare osv.Däremot vore det önskvärt om det sattes högre krav på pengastinna storklubbar att göra mer på utbildningssidan.Tror inte på kvotering,men desto mer på satsningar på mer kvinnor/tjejer.Där är det främst förbundet som ska stå för bra förutsättningar för klubbarna.
      Men,som vi ser,så lägger dom hellre pengar på värdelösa turneringar ute i Europa under coronatider……

      Svar
  • 18 januari, 2021 kl. 16:39
    Permalänk

    För att få stopp på denna ständiga diskussion vore det enklast att män och kvinnor helt enkelt får spela i samma ligor.
    SHL, Hockeyallsvenskan och div 1-6.
    Då får alla tävla på liknande villkor och lön betalas efter prestation.
    Är man duktig och tar en plats i SHL så får man bra lön, är man mindre duktig och spelar i div6 så blir lönen därefter.

    Har själv varit boxare i IFK Umeå och fick där betala både årsavgift och utrustning själv. Varför!? Jo för att det saknades intresse från allmänheten och därav fick jag inte heller bra förutsättningar.
    Precis samma sak blir det med damhockey när det inte finns något intresse, sporten generar inte några pengar vilket gör att spelarna inte får dom bästa förutsättningarna.

    Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: