Reflektioner efter Tingsryd

Björklöven tryckte gasen i botten från första nedsläpp och släppte sedan aldrig upp foten.Ingen dröm för en körskollärare, men som hockeysupporter är det livet. Här kommer fler reflektioner.

Ja, det var ju liksom inget snack om vart dom tre poängen skulle gå, men att vi skulle nolla Tingsryd för tredje raka matchen den här säsongen var nästan lite oväntat, kanske framförallt då en stekhet Oskar Stål Lyrenäs med fem mål på sex matcher återkom till A3 Arena för första gången sedan flytten för en dryg månad sedan. Gudarna ska veta att han försökte, men inte ens en straff kunde få honom att spräcka Joe Cannatas nolla. Totalt blev det sex skottförsök från Oskars klubba, tre på mål, två i block och ett utanför. Kul dock att se honom i spel och få förtroende.

Kul var det ju också innan matchen då klubben hyllade Jon Palmebjörk (Se HÄR) och han var verkligen rörd efteråt. Hann få ett par ord med honom direkt efter ceremonin och det här tyckte han var ett perfekt avslut. Tror det här var väldigt viktigt för honom då han behandlades allt annat än bra under sin sista tid i klubben.

Jon Palmebjörk visar sin kärlek till sin klack. Foto: Lövenbloggaren

Dock kan jag tycka att man från klubben kunnat bjuda till lite mer i hyllningen. Varför inte låta VD:n Anders Blomberg ta mikrofonen och hålla talet istället för speaker-Linda? Inget ont om henne, men blir mer direkt och personligt. Sen hade jag gärna hört Jon själv säga några ord och få chansen att personligen tacka den publik som älskar aldrig kommer glömma honom. Lite som Green Devils sjöng efter matchen när han hade delat ut priset till bäste löv ”Vi glömmer aldrig!” En video med spelsekvenser av Jon, inslag av gamla lagkamrater som säger sitt om Jon, finns ju hur mycket som helst att göra i en hyllning. Sen har jag svårt för hyllningar där publiken applåderar konstant samtidigt som någon ska säga något i vårt allt annat än bra högtalarsystem. Kanske bara är jag.

Matchen då? Som sagt, full gas från första sekund och 1-0 lät ju inte vänta på sig. August Tornberg satte sitt tredje mål för säsongen efter exakt en minuts spel.

August Tornberg lämnar över presentkortet till Buss-Urban. Foto: Lövenbloggaren

Bara 1.42 senare utökade Sebastian Selin ledningen och man kunde nästan tro att Björklöven inte fått någon julmat under ledigheten, så hungriga var dom.

Tingsryd fick sen in en puck bakom alltid utmärkte Joe Cannata, men jag vet ingen som vet hur, utöver domarna då, men målet dömdes i alla fall bort. Hur svårt ska det vara för domarna att berätta för speakern varför så att alla 5 301 slapp se ut som Ugglan Helge.

Trots rejält spelövertag lyckades vi ändå dra på oss två utvisningar så långt och ska man någon gång ta en utvisning så ska den vara som Olle Liss, Han slarvade så Oskar Stål Lyrenäs hade blivit fri om han inte fällt honom. Den grejen får sortering in på kontot för bra utvisningar. Vårt PK skulle ju sen visa sig vara prickfritt denna kväll, som så många gånger förr.

Vi skulle ju också få chansen i powerplay och då fick vi i mina ögon se säsongens mål i hockeyallsvenskan. Efter ett par riktigt bra passningar kunde Fredric Anderson styra in 3-0 mellan sina egna ben.

Freddan summerade ju också perioden ganska bra i intervjun i pausen. -Passningarna sitter på bladen, puckarna sitter i nätet. 

Efter en sån insats som Björklöven stod för i den första perioden är det ju lätt att det blir en reaktion i den andra, men denna eftermiddag var de våra påkopplade i 60 fulla minuter. 4-0 föll bara 55 sekunder in i den andra perioden och släckte verkligen Tingsryd, OM det nu ens fanns ett hopp från deras sida. TAIF:s tränare Magnus Bogren summerade det ju ganska bra i  Smålandsposten. – Vi var inte bra nog. Målet gjordes av säsongens verkliga överraskning Alexander Wiklund som tog vara på en retur. Så långt i matchen faktiskt bara 15-9 i skott, men visade verkligen att Björklöven vara effektiva och framförallt värderade lägena.

Här fick Tingsryds målvakt Andreas Ljunggren nog och lämnade isen för Arvid Söderblom och sådana byten brukar ofta innebära att matcher dör av och att inhopparen håller tätt matchen ut. Inte så att matchen dog av, men han inledde riktigt bra och svarade för en hel del fina räddningar och hade också en hel del tur. Slängde faktiskt iväg en tweet i det här läget (När ska Twitter tillåta redigeringar??)

Vete tusan om den ens hann upp innan för den dagen ganska slarvige Olle Liss dundrade iväg kvällens hårdaste skottpass som Justin Crandall styrde i mål. Vet TAIF:are som ville på SHL-mått mätt få det bortdömt för klubbkontakt med målvaktens benskydd och hade det varit SHL så är hade det säkert kunnat dömas bort. Tur vi inte har sån skit i Sveriges mest underhållande liga. Skönt med en positiv jinx, eller hur?

Tänkte här vilken skillnad det denna eftermiddag var på August Tornberg som i Hardy Häman Aktells frånvaro agerade med en helt annan pondus med Alexander Hellström vid sin sida. Här fick de oerhört tydliga roller. Tornberg den offensiva och Hellraiser som en defensiv klippa. Har i år nog inte sett Tornberg så resolut i sitt agerande över hela planen som igår. Rejäla offensiva intentioner, men även riktigt tuffa grejer i egen zon. Tycker han sett tveksam ut i många lägen tidigare, men i går var allt klockrent. Oerhört nära att nå Topp 3 för oss i eftersnacket.

Gillade hårt att Zach Palmquist fick chansen i powerplay. Han gör likt Brian Cooper allt rätt på isen, även om det inte alltid syns. Det är ingen slump att han inte varit inne på ETT ENDA baklängesmål på sina tio matchen i Björklöven. Han är en fältmarskalk i det tysta och spelat 10-0 sedan han kom till Umeå. I går hade han gott kunnat bli tremålsskytt. Så bra lägen skapade han. Han ser redan i en uppspelfas vad som kommer hända och skär av eller stör så att det inte ens blir ett uppspel. Ofta ser det ut som att motståndarna kommer fel, men det beror ofta på att han läst av vart de tänker spela upp. Otroligt spelsinne på den karln.

På tal om PP. Så här ställde vi upp denna eftermiddag.
PP1: Palmquist, Vesel, Andersson, Crandall, Hutchings.
PP2: Deilert, Liss, Wiklund, Weigel, Lindqvist.

5-0 efter två perioder och man kunde ju inte vara annat än nöjd. Bättre skulle det dock bli. halvvägs in i den tredje perioden satte Alexander Wiklund sitt andra mål för kvällen och sitt 13:e för säsongen och tangerade därmed sitt säsongsbästa i i karriären från säsongen 17/18 då han gjorde 13 mål för Västervik, men då på 52 matcher.

Wiklund hann ju knappt klappas om färdigt i båset innan nästa kramkalas drog igång efter att Zach Palmquist bombad in matchens sista mål.

Vad man kan notera efter den här matchen är ju att vi hade en effektivitet på 18, 42 %, vilket i sig är en hög siffra, men ändå brände vi en herrans massa bra lägen. Tänker kanske främst på Emil Lundberg som hade minst tre riktigt, RIKTIGT bra lägen. Sambon var snabb att att skämtmässigt säga att han kanske borde byta ut smeknamnet Lumpan till Sumparn? Nu sparar jag mer än gärna de målen till kommande matcher, men kan knappt ta in vilken insats Björklöven står för denna eftermiddag i slutet av 2019. Laget är påkopplat i fulla 60 minuter och det bådar så gott. Man gick på julledigt med skyhöga förväntningar att nå SHL och förmodligen det enda de fått höra av alla runt omkring som och så kliver de ut och stämplar in på detta sätt. Oerhört starkt och en rejäl passning till alla andra lag som vill görs anspråk på ordet framgång denna säsong.

Notrade att exlövet i Tingsryd Rasmus Bengtsson gav Jon Palmebjörk en rejäl kram efter matchen. Snyggt.

Fick veta av eminente statistikoraklet Jonk att Björklöven hade fler skott på mål i ”5v5” än Tingsryd hade skottförsök i samma spelform.

Har även försök få svar via domarna.se på om något lag nollat ett annat lag i de tre första mötena i en högre serie. Väntar med spänning på svar.

Skön seger som avslutar ett rätt skönt hockeyår eller vad säger ni? Ge mig era reflektioner från gårdagen.. Finns det något lag som har tegelstenar nog att stoppa oss?

2 reaktioner till “Reflektioner efter Tingsryd

  • 29 december, 2019 kl. 15:53
    Permalink

    Väldigt skönt se att de äntligen spelar Zack i pp! Lysande analys👍

    Svar
  • 30 december, 2019 kl. 08:32
    Permalink

    Jag håller med om att hyllningen kunde ha gjorts bättre och det var märkligt att Jon inte fick chansen att säga några ord.
    Grym summering som alltid i övrigt och Palmqvist i PP är underbart.
    Vilken kanonback det är!

    Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: