Reflektioner efter Timrå IK

Nu börjar man verkligen känna igen sig. Efter fem omgångar trodde man inte det skulle vara möjligt att vi skulle få vara ett topplag och att man skulle må bra varje dag.

Vi vann utan att spela bra. Vi hittade ändå sätt att vinna och då tänkte man ”fan när vi får igång spelet blir det här riktigt riktigt roligt”. Kanske var det den tanken som kom tillbaka och bet en i arslet, för nu är det inte bra. Inte bra någonstans!! Det är precis tvärt om. Så enormt genomuselt att hälften vore nog. Samtidigt ska man inte klaga. Det är så här man formats de senaste årtiondet. Att slitas mellan himmel och helvete, men nu verkar himlen helt övergett oss. Som när vi igår över telefon skulle enas om vila tre vi skulle lyfta efter matchen. Normalt brukar vi ha namn på spelare som varit bra. På sistone går vi igenom truppen och plockar bort de som inte alls har en chans att hamna på listan och till slut har ni i bästa fall ett par-tre spelare som får cred.

Vi pratade ju med Stefan Öhman, Pär Edblom och Jesper Thörnberg inför matchen om varför pucken inte vill in och de menade att det kommer bara man jobbar på och så är det, men just nu jobbas det inte! Vart är attityden, vart är ödmjukheten och vart är viljan? Har vi månne ett gäng primadonnor som satt sig själva på en pedistal?? Det känns som att man hoppas att killen som sitter bredvid ska fixa det. Man kan ju undra om de inte fattar att killen bredvid tänker samma sak, dvs att är du själv som ska fixa det?

Att gå igenom detaljer i spelet känns smått meningslöst. Timrå var starkare, hetare, snabbare och framförallt de ville vinna! Många på sociala medier börjar nu dra paralleller mellan Björklöven och Södertälje, men så långt vill jag inte gå…än. Den kommande bortaturnén får utvisa vart vi står om en vecka, för poängen måste börja trilla in. Det finns fog att börja bli orolig.

Får en känsla av att matcher som på förhand ska vara tajta är vi spelförande, men har ingen spets i avsluten och förlorar. Matcher där vi SKA vara spelförande åker vi och myser och förlorar pga att ödmjukheten ej finns där. Oroväckande minst sagt.

Jo, förresten, en detalj vill jag gå in på. Tränare Tommy Jonsson var med all rätta inte nådig mot laget under presskonferensen efter matchen, men jag vill i ärlighetens namn även rikta en Sandvik mot tränarduon.  Timrå drar på sig en utvisning med 1.57 kvar av matchen. Varför i hela h-e tar man ut Kevin? Fem mot fyra med målvakt ger ett tryggare backspel när du har en ensam back på blå. Nu slänger man in en extraback och lirar med två backar på blå, något man inte alls tränat på i år. Märkligt. I så fall en extrakille på kassen om något. Nä, Här skulle vi gett killarna ungefär en minut i fem mot fyra innan Kevin lämnade.

Vad tycker du som läsare om matchen, om Löven just nu eller kanske vad du tycker är lösningen just nu. Skriv av dig dina åsikter här…

En reaktion till “Reflektioner efter Timrå IK

  • 21 oktober, 2015 kl. 16:31
    Permalink

    Håller med, just nu är det inte ens mellanmjölk snarare lättfil.
    Och att ta ut Kevin var ju helt fel, det hördes av många där jag stod som var kritiska redan innan pucken släpptes och Kevin var i båset. Skulle vilja säga Gör om, Gör rätt men nöjer med med Gör något!

    Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: