Reflektioner efter SSK*

En liknande inledning som senast jag var där, nio timmars match och ett lamslaget Stockholm är några reflektioner från gårdagen. Här kommer fler reflektioner.Ja, reflektionerna efter Södertälje kommer senare än vanligt och det bygger på att vi inte landade på hotellrummet förrän efter 01.00 i natt då det tog över tre timmar att ta oss från Södertälje till Arlanda, då vi tvingats ta taxi till T-centralen (via Aspudden och diverse småvägar, tack till den taxichauffören) och sen pendel och ny taxi. Vi började åka ut mot Södertälje vid 16 så det blev totalt en 9 timmars mangling och då fanns inte mycket ork till att skriva, så det blev morgonen jobb innan flyget väntar hem efter lunch.

kaos

*) Segern i SnöKaoset

Noterbart över vädret vilket förstås inte undgått någon är ju det snöoväder landet drabbats av och kanske då Stockholm. Samtidigt inser man som Norrlänning hur lamslagen huvudstaden blir för lite snö. Södertälje hade ju fattat galoppen. De hade inte beställt mer snö än de kunde ta hand om. Stockholm med sitt storhetsvansinne hade ju förstås tagit i upp till hårfästet och den som såg en traktor eller plog mellan söndag och onsdag kan ju räcka upp en hand.

Matchen så? Ja, vi fick ju se match som i mångt och mycket påminde om den 2013 där vi snabbt tog en ledning som vi sedan höll. Denna gång gick det inte riktigt så snabbt som 33 sekunder, men väl 37 sekunder och där hamnade tredjevalet** av domare Patrik Bjälkander i onåd hos såväl hemmalag som hemmapublik då han godkände Christian Bulls skott som helt riktigt gick genom tredje nätmaskan. Det skapade väl inte bättre stämning i Scaniarinken att han vevade reprisen över målet, som ingen SSK:are tyckte var OK ett par gånger efter att man godkänt målet.

Undra förresten om det blir någon insändare i Södertälje lokaltidning de närmaste dagarna? Det som stora delar av publiken skrek efter Bjälkander var inget för barnöron och definitivt inte i närheten av det som skapat rubrik efter rubrik i T3 Center.

**) När det förresten gällde domarna så fastnade de ordinarie med flyget i kaoset. Andravalet tog sig inte från STHLM, men Bjäkander kunde ställa upp. Nära att matchen alltså inte blev av.

Även om han nu godkände målet så kunde liksom inte SSK släppa det och med en eldande hemmapublik drog sig till slut Mats Waltin på sig en misconduct utvisning, genom att först protestera å det vildaste mot en senare situation och att sen kasta en vattenflaska i golvet. En utvisning som Löven utnyttjade till 2-0 redan efter 2.51. David Lindqvist sist på pucken där.

Vi hade även bud på fler mål och hade definitivt kunnat stänga matchen redan i den första perioden. LIndqvist hade ett friläge, Högberg hade ett dä han inte ens kom till skott (om nu det då ska betecknas som ett läge). Annars var det väl värst när Adam Werner helt plötsligt fick ledas till båsen av en lagkamrat. Tänkte att nu är han skadad och det är kört, men som tur var rörde det sig bara om att skridskoskenan lossnat.

Den andra perioden ska vi inte tala om.

Jesper Jäger summerade den ganska bra när vi stötte på honom efter matchen. –Efter den andra trodde ni aldrig att vi skulle vinna, va? sa han och skrattade.

Helt sant. Den andra perioden innehöll en hel del misstag och faktiskt riktigt dåligt spel i Löven, ja utöver Adam Werner då som var riktigt stabil matchen igenom. Också något jag påpekade för honom när vi han byta några ord när jag samtidigt släpade min dyngtunga resväska ned för läktaren efter matchen och hans svar var klockrent. –Kunde inte annat än spela bra. Farsan var ju här!

Vet faktiskt inte om jag sett ett lag ta två utvisningar för spel med för många spelare på isen som till slut renderade i spel 3 mot 5? Först tror jag det var Lindqvist som var för pigg på spel, andra gången var när Kim Karlsson fick en tung tackling nere i höger hörn i anfallszon, en situation han efter matchen beskrev som -Jag var rädd att det var god natt igen!, men till allas lycka var det inte så. Han genomförde matchen och till våran förvåning den som fick mest istid av alla forwards. Läs alla Kims stats från matchen HÄR.  Lite märkligt kan man tycka att han matchades hårdast, men skönt att debuten är avklarad och att han klarade av att få en ganska hårt tackling. Än märkligare var det väl när SSK:s #45 Petter Lindberg ville börja slåss med Kim efter en tilltrasslad situation framför SSK målet men Kim tog sig snabbare från den situationen än skeppsråttan vi såg undvika allt folk på Märsta station mitt i natten. Hur smart är Petter egentligen? Hade han fått in ett slag hade han förmodligen släckt Kim karriär och det kan knappast ha undgått honom vem han ville slåss med.

En annan likhet med matchen för tre år sedan är ju att vi likt denna gång hade förtvivlat svårt att hålla oss neutrala på pressläktaren, vilket gjorde att vi till den andra perioden gick över och sällade oss till den härliga skara av lövenfans på bortastå. Tack för en trevlig kväll alla ni och tack för många trevliga samtal!

Träffade Hank Nyberg både på läktaren och efter matchen. Han satt precis bredvid bortastå och det var säkert så att han ville minnas svunna tider med skön gröngul sång. Han min när Lucas Ekeståhl-Jonsson hängde 3-0 målet och när han sen gömde händerna i ansiktet sa nog allt vad han tyckte om lagets insats denna kväll. Han kom alltså inte till spel pga av en handskada men tog sig tid att både snacka med oss och några lövare efter matchen. Skön kille.

Vårt 3-0 förresten. Det var vårt andra i powerplay denna kväll,(mycket snabbt och skymt skott av LEJ) vilket gav en PP-statistik på 33,33% och visst är det målen som räknas, men vi ska inte tro att PP börjar fungera. Maken till krampaktigt spel var det sällan man såg. Nu ska vi dock glädas åt det lilla och hoppas att dessa mål kanske får pressen på killarna att släppa och att det kommer igång av sig själv, för det verkar inte som man än tänker lägga speciellt mycket krut att träna PP enligt tränare Åkerblom. Väldigt märkligt kan jag tycka.

Boxplay är ju annars som man vill lyfta en kväll som den i går. 100 % och vi tillät inte SSK att skapa speciellt mycket och det lilla de skakade fram räddade Adam Werner med bravur.

När vi vandrade i pausgångarna under matchen slås man ju av hur hiskeligt trånga gångar vi har om man jämför med exempelvis Scaniarinken. Det går ju att köra buss därinne för tusan. Sen är man duktig på att smycka ut hallen med exempelvis bilder på säsongens spelare, här i form av Felix Maegaard-Scheel, som vi ju tog ett snack med eftermatchen (se HÄR)

scheel

Gillade Kims sökande efter rätt ord efter matchen för att beskriva sin comeback för VK:s Gustav Pettersson… -hmmm Omvälvande!

Avslutar väl med att notera att Mats Waltin nog inte var speciellt nöjd med Fredric Weigels utvisning för snack i slutet av den andra perioden, en utvisning som vi ju utnyttjade till 3-0 målet. Efter matchen byggde SSK:s J20 lag upp ett golv till en konsert ikväll…och Weigel. Någon sa straffarbete. Tycker i så fall att Waltin gott kunde ha hjälp till själv. Det var ju hans kastade flaska som gav oss 2-0 målet.

En reaktion till “Reflektioner efter SSK*

  • 10 november, 2016 kl. 15:29
    Permalink

    Bra kämpat i snöyran!!
    Första målet blev ju en snackis, själv när man såg reprisen var de rätt klart att de var mål och gick igenom nätet, kan inte förstå dom som säger annat.

    Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: