Reflektioner efter Modo

Det var egentligen bara en seriematch precis som alla andra, men äger man en bortaarena som tar 7 350 pers och alla är på plats, då är det ganska skönt att vinna. Här kommer fler reflektioner.

Att det skulle bli en invasion likt ifjol eller bättre var ganska klart. Det sas i sändningen ca 2 000 lövare och det är förstås omöjligt att sia om, men ni lät då som 4 000. Precis som spelarna sa efter matchen så lät det även i sändningen som hemmaplan och faktiskt nästan bättre. Behövs verkligen Modo för att vi ska kunna skapa den här stämningen, den magiska stämningen som får de våra att just offra den där visdomstanden dom inte ens visste att dom hade? Vi gör det ju för Björklöven, inte för Modo, då borde det ju rimligtvis vara lika roligt, OM inte roligare att skrämma livet ur exempelvis Vita Hästen på söndag? De skulle ju lätt hellre stanna i omklädningsrummet eller sticka upp och köpa korv i kiosken i B-hallen är att få öronen bortblåsta av Green Devils?

Matchen då? Ja, en första period som mest var en kamp mer än skönspel men ändå väntat med en anspänning som fanns i luften.

I den andra perioden vaknade ju matchen å det grövsta. Modo inledde en en klockrent skott i ribban innan man  efter 4.11 tog ledningen efter att normalt så säkre Mikko Pukka lagt en märkligt hög puck efter sarg i ostressat läge som Modo utnyttjade skoningslöst.

Efter det målet höjde vi oss, fick ett par halvchanser där Isak Wallin i Modokassen hade en hel del tur, men där Adam Werner också fick rädda ett friläge innan Niklas Pavel hade en puck i stolpen och sen kom då straffsituationen. Stenqvist kom fri, fick ett yxhugg and the rest i history. Lagkapten Fredric Andersson klev fram och även om han i slow motion höll få att fippla bort pucken satt den ändå fint till 1-1. För övrigt första straffmålet för oss på 13 straffar.

I det här läget av matchen var vi brännheta, nästan som att spelarna var i symbios med fansen och det tog ju bara som ett sämre 400 meter häck lopp innan vi tog ledningen. Austin Farley (som tränare Fagervall lovade skulle göra mål) snappade upp ett slarv i Modoförsvaret och satte pucken läckert i nättaket.  Lite roligt att pucken satt just där, då undertecknad och Västeråsfanet tillika hockeybloggaren Gurkolle på ”Slagskott och sargstuds” häromdagen faktiskt ondgjort oss åt alla klyschor inom hockeyn. Han sätter den i nättaket var en grej och Gurkans omröstning var ju intressant.

Även om 91 % hade koll så (var 88 % när jag röstade) så är det intressant hur övriga nio procent exempelvis skulle designa ett hus…

Sen hade vi verkligen bud på 3-1, men en något tveksam utvisning på Fredric Andersson blev här kostsam. I situationen i sig blir först Roope Talaja rejält ommöblerad av två motståndare efter att ha gått rätt hårt åt Wallin i Modokassen. Andersson försöker nå till undsättning, men får två egna motståndare att handskas med och avslutar efter att ha fått hjälmen förflyttat från sitt huvud, med en armbåge i bröstet på en röd spelare…och åker ut på den. Efter att domare Karlsson tillåtit alla former av discotryckare med x antal inblandade spelare där han antingen sett mellan fingrarna eller tagit ut en från vardera lag var det helt plötsligt dags att göra skillnad. Ut med Freddan och Modo kunde med sitt effektiva PP utnyttja chansen och kvittera.

Nu fick vi sista ordet i den andra perioden då unge Erik Rainersson satte sitt tredje mål och mål i tredje raka matchen. Målet föregicks att den omtalade situationen (Läs HÄR) där Lukas Eriksson ofrivilligt öppnade yta för Cody Murphy som hittade Rainer och 2-3 var ett faktum.

I en tredje perioden fanns såväl lägen för Modo att kvittera och för oss att utöka ledningen, men resultatet stod sig. Självklart fick vi aldrig andas ut. Med vår så oerhört lilla box fick Modo med uttagen målvakt spela mer eller mindre nonstop de sista två minuterna. Bättre blev det ju inte när Åkerström så gärna ville bli matchhjälte och försökte sätta pucken i tom kasse med 28 sekunder kvar, när hela femman lirat sig slut i typ två minuter, men missade med en icing som resultat. Det är lika med att man inte får byta sina spelare, men något motståndaren får.  Tur här att vi har en grymt rutinerad tränare i Fagge som snabbt hittar något fiktivt att klaga på, få till sig domaren i 10-15 sekunder och när sen tekningen är på G ta en timeout för att vila sina spelare för att klara de sista 28 sekunderna och det gjorde vi ju, eller hur?

Vi vann och vi är bättre än Modo. Som det var på 80-talet och som det ska vara, eller hur?

Pukka tar tag i Ståhl-Lyrenäs, -Helluu,slaggis är inge för småpöjka! Foto: Screenshot C More.

Hoppas alla sköna gröna fick en trevlig hemresa, utöver ni som stannade kvar och ägde sta…byn. Nu tar vi nya tag och slaktar hästen…eller?

Era reflektioner emottages tacksamt för ev vidare diskussion..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: