Reflektioner efter Karlskrona

Skönt att åter få använda nedanstående bild till inlägget och även om vi spelade hyfsat så var man ju orolig tills 19.47 in i den andra perioden. Sen tog vi oss samman och styrde det skadeskjutna skeppet i land. Här kommer fler reflektioner.

Efter den oväntat bleka insatsen senast mot Mora så fanns ju både frågetecken och orosmoln inför den här matchen. Skulle det se ut som senast eller var det en engångsföreteelse? Är laget mer beroende av ett fåtal spelare än vi tidigare trott?

Innan vi benar ut dessa frågetecken så måste vi bara prata lite Axel Ottosson. Ni missade väl inte den stående ovationen av honom inför matchen? Gåshud. Missade ni så se den HÄR.

Tänkte lite på det KHK:s Niklas Johansson sa inför matchen.

Nu hade han och de sina lärt sig läxan för visst var det KHK som tog tag i taktpinnen och satte också 0-1, om än något slumpartat, väldigt tidigt i matchen, knappt tre minuter in i densamma. Fredric Andersson försöker plocka Kevin Ekman-Larssons skott, men dessvärre styr man den i eget mål. Smått märkligt att man kan dela ut dubbelassist på ett sånt mål.

Min oro inför matchen besannades väl på så sätt att man valde att matcha fem backar som fick rulla istället för att matcha alla sex man hade ombytta. Ludvig Stenvall fick ett byte i hela matchen och det på 18 sekunder efter ca 6.30 i den första perioden. Tyckte inte alls att man fick det naturliga spelet när varje backpar var i två byten av tre nytt och oprövat. Gav ett osynkat och långsamt anfallsspel. Visst skapade vi ett par lägen, som när Axel Ottosson valde att passa istället för att skjuta eller när Sebastian Selin pausfintade pucken i utsidan av stolproten. Även Kristoffer Söder hade ett bra läge att kvittera. Trots 15-5 i skott kändes et inte som att vi så överlägsna.

I den andra perioden spelade vi upp oss och trots ytterligare skottöverläge (17-8), skulle det dröja till 19.47 in i perioden innan utmärkte Marcus Hellgren i KHK-kassen skulle få kapitulera och välregisserat var det hemvändande Axel Ottosson som gjorde målet, läckert framspelat av sin gamle radarpartner David Lindqvist och Ottos glädje var skön att se. Hans fokus var att direkt fira med fansen och åkte fort mot ståplats H och Green Devils innan någon lagkamrat fick en kram. Han vill komma hem och göra skillnad. Riktigt skönt att se!

Vad man annars kanske minns bäst från den andra perioden var ju när en KHK-spelare i mina ögon svarade för en slewfoot på Joe Cannata och August Tornberg ansåg det bäst att lära denne en läxa. Tänkte först att det var synnerligen onödigt att ta ett matchstraff när vi redan led av backbrist, men när han valde att försöka banka skiten ur Nils Carnbäck, var det kanske det bästa som kunde hända i det läget. När den kanske timidaste backen tar till sådana tilltag är den en hyfsad passning till laget, ”nu jävlar är det på allvar!” Laget höjde sig och om det var pga detta eller att vi fick kontinuitet i backparen låter jag vara osagt, men bättre blev det och med ett mål så sent i perioden stärkte förstås den gröngula aktien.

Vi hann ju knappt gå igenom Twitter och lägga bort popcornen innan vi rivstartade slutrundan. En av matchens giganter, Oliver Larsen svarade för en läcker pausfint när han sänkte högeraxeln så pass att han kunde glida förbi sin motståndare och sen hitta luckan under Hellgrens högerarm. Detta var hans fjärde mål för säsongen och alla på hemmaplan faktiskt. Då var bara 1.09 spelade och mer grannlåt skulle det ju bli, inte först i form av mål, men väl artisteri.

Ni missade väl inte när Alexander Wiklund på bästa fotbollsvis skarvnickade en puck ur zon?

Fler mål skulle det dock bli och 3-1, signerat Zach Palmquist kom i powerplay, kvällens första, men inte sista. Snabbt handledsskott och bra trafik på kassen signerat Fredric Andersson. Då var det spelat 7.56 av den tredje perioden. I det här läget är det bara att konstatera, till Sebastian Lundgrens förtret. Woooo… är här för att stanna. Cementerat är ett annat ord. Bra så.

Ska vi säga så här att Joakim Fagervall inte gjorde ett hoppsasteg när Hardy Häman Aktell drog på sig en hyfsat onödig utvisning halvvägs in i den tredje perioden då han slog klubban ur en KHK-spelares händer när vi själva vara mitt i ett uppspel. #omblickarkundedöda

Här fick vi alltså rulla på TRE backar, något Zach Palmquist, Oliver Larsen och Alexander Hellström fixade med bravur.

Med 2.45 kvar av matchen bytte Zach Palmquist efter ett väldigt långt byte och var så trött att han knappt tog sig till båset. Väl inne i båset möttes hans och Joakim Fagervalls blickar och båda brast ut i ett riktigt gapflabb varpå Jocke klappade om Zach. Skönt att få se sånt på rad 1.

Med 2.28 kvar av matchen drog så KHK på sig en utvisning och initialt kan jag förstå KHK-tränaren Mats Lusth att ta en timeout, men det enda man verkade använda den till var att instruera målvakt Hellgren när han skulle lämna målet i en offensiv satsning.

Björklöven motdrag var inte defensivt utan grymt offensiv. Robert Kimby tog chansen och ritade upp hur PP2 skulle agera. Bygg upp för Liss som alla tror ska skjuta, men skottpass till Pontus Andreasson som med öppet mål samtidigt passade på att stretcha ljumskarna.

Underbart att se coachdirektiv bära frukt så snabbt.

En i grund och botten stabil seger, men visst ser man vi lider av backbristen. Rullandet på fem backar var ingen hit. Vi tappade mycket av mål speed i anfallsspelet vilket är naturligt när du haft samma backpar hela säsongen och nu tvingades du rotera, vilket förstås ger en osäkerhet och ovana vart du har din lagkamrat. Det ger förstås effekt även på anfallsspelet. Nu tog laget sig samman på ett imponerande sätt i den tredje perioden och mycket av min oro som fanns inför matchen är som bortblåst. Till nästa match är Justin Crandall åter och förhoppningsvis även Brian Cooper och det behövs när vi tar oss an MODO på bortaplan. Seger där och seriesegern är mer eller mindre klar.

Noterade att Olle Liss efter uppvärmningen var mer sprallig än vanligt. Se här.

Till slut förstod jag varför han körde en typ ”Ratta in Tokyo”. Matrialar-Lelle hade ju en GoPro-kamera på magen. Garro nästa video på Björklövens härliga youtube-kanal. Har du missat denna? Se HÄR.

Varm korv Boogie, Lelle? Foto: Lövenbloggaren

Noterar vidare att jag inledningsvis inte kände igen den ena domaren (ja, inte Schilken då!) men väl den andre vid namn Olov Lundqvist. Till slut gick det upp för mig att det var en tidigare Piteåspelaren, men även Luleåspelaren som spelat under Joakim Fagervall OCH som även gjort mål på Björklöven under Per Kenttäs ledning i Asplöven. Nu är han dock domare och en domare jag gillade direkt. Inte konstigt då man förstår att tidigare spelare han en viss känsla för spelet och vet hur det fungerar. Ett exempel var när Joakim Fagervall inte höll med om ett domslut, så såg man på Lundqvist att han förstod båsets synvinkel då han själv stått där och lät det bro. Vissa domare ska direkt stävja utan känsla för den andra parten.

En sista notering. Nr 18 i KHK, gallerkallen var alltså exlövet Filip Wiberg, 17 år ung. Lämnade Björklöven i slutet av fjolårssäsongen för spel i J20 SuperElit. Nu har han 11 matcher i hockeyallsvenskan med KHK. Borde vi inte kunnat löst det här hemma?

Era reflektioner efter Karlskrona? Skriv en kommentar..

* * *

Är du på jakt efter de bästa oddsen i fotboll, hockey eller kanske helt andra sporter? Spana då in vår samarbetspartner Coolbet! Klicka på loggan nedan för ditt välkomsterbjudande och kolla då även in aktuella odds. Många är helt klart rätt spelvärda.

Spana som sagt gärna in vår samarbetspartner Coolbet

One thought on “Reflektioner efter Karlskrona

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: