Reflektioner efter Almtuna

Tuff-tuff-tuff-tuff…hörde ni det där? Det var tåget som gick. Kvar på perrongen står vi med svansen vidbränd mellan benen. Här kommer fler reflektioner.

Megazone

628x471

 

Som vanligt var man taggad till tårna inför matchen och inte allt för sällan börjar vi helt OK på bortaplan. Bra chans på Trotter redan efter Trotter och trots att vårt första PP var direkt uselt fick man ändå en del hopp och sämre blev det ju inte när vi fick en straff och Kelsey Tessier fintade bort Jonas Johansson. Tyvärr gjorde han det många hockeyspelare gör i det läget. Blir nonchalant! I stället för att sprätta upp pucken så lägger man en isare, vilket är den enda möjligheten för en målvakt i det läget att rädda, att slänga ut ett platt ben. Där och då började raset.

Sen följer två mål i powerplay följt av ett 3-0 mål i början av andra och matchen är förlorad. Löven kan skylla på att det var just dessa mål i boxplay som avgjorde matchen men den övriga tiden? Finns ju ingen som helst vilja, ingen hunger, inget driv. Inte förrän vi reducerar genom en slumppuck av Felix Maegaard-Scheel 46 minuter in i matchen börja vi kämpa. Inte för att det blev mycket bättre. Almtuna ägde fortfarande matchen och i stället för att backa hem började de anfalla lite till och vi hade lite att säga till om. De kunde göra vad som kommentatorn utnämnde till bland det snyggaste man sett i Metallåtervinning Arena och en delikatess utöver det vanliga.

Nja, nog har jag sett betydligt snyggare, men ett slagga från tre meter i mål ska vara mål.

Sen gjorde vi ett tröstmål genom Stefan Andersson till slutresultatet 4-2.

Nä, totalt sett är det väldigt oroande att det återigen den som var puckförare var det löv som hade mest fart. Så vinner man inga matcher. Vi jobbar heller inte som ett lag. Väldigt mycket solokörande och personer som gillar individualism på skridskor borde satsat på short-track eller konståkning.

Hoppet om slutspel dog inte bara denna kväll utan även visst hopp om att vi ska klara av ett negativt kval. Kan ärligt inte se vad som ska kunna väcka detta lag. Matchen mot Almtuna var av finalkaraktär och kunde vi inte prestera bättre då, hur ska det då bli när klubbens existens står på spel? Ledning kan snacka hur mycket om att de tror på det här, men i ärlighetens namn så spelare det ingen roll att vi tagit poäng i fem av de sju senaste matcher. Vi är inte blinda. Det ser ut som skit och det vet ni också. På lördag möter vi ett Asplöven som har sista chansen att haka på ett lag ovanför. Vad talar för att vi ska prestera bättre i den måstematchen när vi presterade så här i den här måstematchen?

Det ska ha kallats till krismöte direkt efter matchen och det är i sig bra. Man måste reagera, men frågan är vad alla dessa interna möten egentligen ska leda till? Vi har haft dessa i månader och kan tro att man vid det här laget borde tömt förrådet på lösningar. Hade lösningen varit att pratat internt inom gruppen hade vi ju spelat bättre och börjar vinna matcher, eller hur? Det här var arga, besvikna och direkta tankar efter slutsignalen. Kanske man mår bättre när man sovit på saken? Avsluta med en sanning…

Man pratar ofta om att se ljuset i tunneln, men vad man sällan nämner att det i nio fall av tio är ett mötande tåg

8 thoughts on “Reflektioner efter Almtuna

  • 15 januari, 2016 kl. 09:45
    Permalänk

    Vid 1-0 målet var 42,57, 6 och 10 på isen
    Vid 2-0 målet var 5,57, 6 och10 på isen
    Vid 3-0 målet var 42, 86, 6,10 och 19 på isen
    Vid 4-1 målet var 5,15 och 54 på isen

    Slutsats:
    57, 6 och 10 var på isen vid tre mål bakåt.
    Ingen av dessa spelare har sin styrka i defensiven.
    Hur kan man spela 57,6 och 10 i BP???

    Svar
  • 15 januari, 2016 kl. 10:09
    Permalänk

    Det tog ett tag förra säsongen, men Waltin fick in en vinnarmentalitet i laget. Han var ju till och med förbannad efter vissa segrar när han tyckte att laget inte gjorde jobbet fullt ut. Jämför detta med denna säsong och t.ex. segern borta mot Sundsvall. Det var absolut ingen bra match, och spelet där höll sannerligen inte för topp 8, men ändå så verkade man i stort vara tämligen nöjda med insatsen. Kort och gott så verkar man inte riktigt ha den kravbild som krävs för att ligga högre upp i tabellen. Det känns bara konstigt att börja bortförklara förlusten mot Almtuna och skylla på vissa enskilda saker. Faktum är att man inte riktigt är där så att säga. I princip allt måste upp en nivå ifall man nu fortfarande anser att det finns en chans till kval uppåt. Fast frågan är ju ifall Tommy lyckas med detta och ifall alla spelare är beredda att göra det tunga jobbet.

    Svar
  • 15 januari, 2016 kl. 10:35
    Permalänk

    Vid 3-0 var det helheten… Passning snett in bakåt när killen åker framåt själv och lägger passet utan att en vrida på huvudet och titta. Det serverade målgöraren fritt läge framför mål… Titta inte bara på skottet snälla du! Det var läckert spel som gav målet.

    Svar
  • 15 januari, 2016 kl. 11:14
    Permalänk

    Jag att laget säkert funderar och granskar sig själva men det är tydligt att det behövs en lång titt i spegeln för både spelare och ledare för att se om man är nöjd med sin insats, vad den beror på och vad som behöver göras. Det känns som att laget behöver säga några sanningens ord till varandra och fundera över om man vill spela ihop och för tränarna. Nåt verkar vara fel i gruppen då viljan verkar saknas till och från. Det är små marginaler och jag är övertygad om att kunskaperna finns hos både spelare och ledare. Men det måste väckas både tro och vilja för som det är nu så drar laget ner nya spelare istället för att lyfta dem. Skillnaden på denna nivå är vilja, kyla och självförtroende. Saknar man det så rasar man fort i tabellen, för större är inte skillnaden lagen emellan. Taif har inget drömlag utan en vilja och tro på det man gör.

    Svar
  • 15 januari, 2016 kl. 12:38
    Permalänk

    Spelarna som tappat förtroendet för Sjur Robert Nilsen i Leksand ”slutade att prestera” när inte ledningen förstog problemet. Kommer inte resultaten så brukar tränaren få gå tänkte man säkert.
    Direkt efter Sjur lämnat LIF så var det ett helt annat Go i laget och man började tävla igen. Perra – effekten, visst, men med ny tränare i båset så syntes det ju att spelarna ville spela hockey igen…

    Tror ni att Stefan Öhman kämpar järnet när han radarkompis Palme satts i frysboxen och sedan lånats ut. Att han själv är förpassad till 4e linan. Stefan Anderssons på backplats har haft många roliga pp:n med firma Palme o Öhman. Varför har han slutat producera?
    Kanske finns det en anledning till att våra spelare ”råkar prestera dåligt” just nu???
    Det känns som att om inget händer nu kommer våra spelare inte vilja vara kvar nästa säsong…

    Svar
  • 15 januari, 2016 kl. 13:04
    Permalänk

    Tittat på highlightsen nu. Det blir så tydligt när man ser dem. Vi gliiiider omkring på isen. Almtuna åker med fart. Det är noll vilja ute på plan. Vi hamnar efter i alla närkamper och därför drar vi på oss utvisningar.

    Jämför detta med att exempelvis kolla på highlights från träningsmatchen mot SAIK. http://www.bjorkloven.com/artikel/0b1waiid3-2e4ad/

    Enorm skillnad på fart, vilja och intensitet. Det var också vår första träningsmatch.

    Idag har vi ingenting av detta. Det är smärtsamt att se Löven just nu

    Svar
  • 15 januari, 2016 kl. 15:56
    Permalänk

    Ellge: Du har nog helt rätt. Har man inte förtroende för tränaren så presterar man inte. För det är väl ingen som på allvar tror att en spelare som var bra tidigare bara sådär blir dålig. Jag är säker på att många av våra ”dåliga” spelare kommer att vara jätteduktiga i sin nya klubb nästa år. För att många spelare vill lämna Löven är helt klart!

    Svar
  • 15 januari, 2016 kl. 17:58
    Permalänk

    Nicke, Du är något bättre bättre än Pettersson på VK att räkna men Andersson var inne på två i boxplay och inget annat.

    Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: