Reflektioner efter AIK

Ett klart fall framåt men är liksom fan inte helt igen nöjd. Skitmål i baken, men god kämpaglöd mot ett ganska dåligt AIK. Sen drömläge att avgöra i slutet, men det kanske var att gapa efter för mycket? Här kommer fler reflektioner.

Först och främst måste jag erkänna att jag vurmar hårt för AIK:s Lotto tröjor. Förmodligen för att de var de första motståndartröjorna jag såg som ung lövenanhängare.

Sen borde vi i sann Tingsryds och Magnus Sundqvist anda klaga oss blå över att en domare från Solna fick döma den här matchen, eller hur? Satan i gatan vad han dömde emot oss…eller?

Tyvärr har ju Fernström inte riktigt blivit det vi hoppades att han skulle bli. Samtidigt kanske han ska få några fler matcher, MEN då är Werner tillbaka och som det är nu så hamnar Fernström på bänken. Då har vi två målvakter vid sidan som tillsammans lyfter nog mer är 100.000 kr i månadslön…innan sociala.

Att Fernström och Lundström (om han nu blir kvar, vilket är föga troligt) lär få kampera om båsdörren är bara en likhet. En annan  är att de bägge blir så oerhört små i sin Butterfly ställning. vet inte om det beror på att de är smala som sugrör eller om de kröker sin rygg, men Werner (som i sig känns som ett sugrör) känns mycket större. Samtidigt som de är små är de ändå inte täta, precis som vid AIK:s 1-0 mål. Vet inte hur den rinner igenom Fernström och varför varken han, Fredriksson eller J.Andersson reagerar när pucken rinner vidare som en barkbåt? Sen är situationen komisk i sig när en AIK:are missar att slå in den, domaren blåser av och allt blir bara märkligt. Varför blåser Nordlöf av…egentligen? Om han misstänker att pucken varit inne så måste han ju vänta tills nästa avblåsning för att granska likt det mål som Bull gjorde mot SSK borta? eller? Målet gjorde förstås av en spelare som satte sin första kasse för säsongen och det är vi väl jobbigt vana vid denna säsong.

Sen kvitterade vi efter dubbla (?) styrningar, då vi alla trodde att Jonas Emmerdahl gjort målet, som definitivt var på pucken, men att Lucas Sandström också hävdade detta och fick till slut målet. Märkligt då att Emmerdahl inte bara blev av med sitt mål utan även blev utan assist…?? Hur som härligt att se hur backarna hängde med i anfallen.

Fick man vara glad länge sen då? Typ liksom nääh. 1.20 senare fick pojkspolingen Höglander göra sitt andra ”lätta” mål för matchen. Bjudgodis från Fernström igen via en retur från ett oskymt skott från så långt håll det är möjligt i zon. Nä, det håller inte.

Sen gjorde Fernström ett par räddningar som kunde blivit matchavgörande i början av den tredje perioden, men det förtar inte helheten. Har än svårt att förstå att denna kille snittat över 90 % över fyra SHL-säsonger. Han inger ännu inte förtroende.

Vi må ha svarat för en stabilare insats rent försvarsmässigt, men det finns fortfarande mycket att önska. Ett exempel är hur djupt våra backar faller ned när motståndare kommer med fart. Vi sätter oss nästan i knät på egen målvakt istället för att stå upp på blå linjen. NU kan det vara en säkerhetsåtgärd om man är en långsam back som inte vill bli rundad i varje anfall, men det här får inte fortgå. Se hur motståndarna gör. Backarna står upp på blå och backcheckande forwards styr ut forwards ut mot sargen. Våra forwards går ofta bort sig i vår checkande offensiv så att det samarbetet är omöjligt att genomföra.

Sen en annan detalj. Noterade ni att AIK.s backar i hart när varje situation framför eget mål gav lövare alla möjliga tjuvnyp, även efter avblåsningar? Trycktes in i målet, slag på klubba/byxa/ben och på alla sätt markerade de sin närvaro, liksom för att säga.-Vi är AIK:are. Här har du inget att hämta. Stick! Våra backar kör den mer vänliga. -Hej. Vill du ha standard eller mellanmjölk till kaffet? Jag hämtar. ja, utom Pavel då som brukar leverera typ..-Rör du min målvakt igen så sliter jag huvudet från din kropp!

Var var vi? Jo 2-1 målet. Sen följde den kanske mest ointressanta andraperioden jag tror jag sett i mannaminne. Det mest intressanta som hände var nog när sonen kom till TV:n med en gris och ett får…i plast!

20161228_201850

Dessa två plastfigurer kan jag lugnt säga har mer attityd och fightingface än vårt tredje backpar.

På tal om Fernströms räddningar tidigt i den tredje perioden. Vid ett tillfälle kom AIK 3 mot 1 och vårt back var…Joakim Högberg? Närmast hem sen var… Axel Ottosson? Sen dök andra backparet lägligt upp. Borde faktiskt forskat i hur korven smakade. Visst är det bra med backar som står upp och med forwards som täcker upp för backen, men där bägge backarna gått bort sig? Hmm…

Sen fick vi se det vi alla vill se och det är en Stefan Andersson som levererar i powerplay. Det är ju liksom hans uppgift. Ett slagga som i fornstora dagar och 2-2. Grymt. Där och då var jag bensäker på minst två poäng….som övergick i en stönande önskan om tre då vi fick chansen i spel 5 mot 4 med 1.33 kvar av matchen och sedermera 5 mot 3 med 20 sekunder av ordinarie tid. Tyvärr visade sig vårt PP snabbt övergå till vad den varit över tid. Fruktlös. Tänker på Jacob Anderssons kanonläge med sekunder kvar av matchen, ett skott som blev en med nyårsafton i vardande.. en ”kärringfis”.

Bättre blev det inte i förlängningen när samme unge herr Andersson i spel 5 mot 3 oattackerad fick ladda för kung och fosterland, mitt i slottet och finna att skottet gick ledigt utanför. Tyvärr verkar killen ha inskrivet i sitt kontrakt att hans ska spela alla PP helt utan krav.

Sen fortsätter vi rycka på när det väl blev spel 3 mot 3, men med vår historik så tröttar vi ut oss i anfallszon och faller på att vi inte orkar i hemjobbet och AIK kunde avgöra på en ny retur.

Ja, en poäng som i mina ögon borde varit tre. Samtidigt första bortapoängen sen Adam var länsman och det är ju positivt på något plan, men jag är ändå inte helt nöjd. Definitivt bättre målvaktsspel, mer attityd kring eget mål, mer vilja att ha ett eget spel. Äger man puck gör man mer mål, så enkelt är det. Siktar vi på topp 4 kan vi inte slänga iväg puck i tid och otid. ”Vi ska äga vårt eget spel” kan i mina vildaste fantasier inte innebära att vi ska förlita oss på motståndarnas misstag för att göra mål. Den som äger pucken över offensiv blå linje vinner flest matcher. Jag vill se uppspelsvarianter och fantasi och tajming där spelarna känner varandra utan och innan till och där man tar in pucken i offensiv zon under kontroll. Då når man framgång. Inte förr.

6 reaktioner till “Reflektioner efter AIK

  • 29 december, 2016 kl. 08:34
    Permalink

    Pojkspolingen är dessutom från Marklundland

    Svar
    • 30 december, 2016 kl. 20:06
      Permalink

      Bland det dummaste jag hört
      Han är urlövare. Pappa heter Staffan Andersson.
      En av få för att säga den enda backen i laget som kan slå ett hårt förstapass på bladet på en i fart åkande forward.

      Svar
      • 31 december, 2016 kl. 08:29
        Permalink

        Pojkspolingen som åsyftas är ju Höglander i AIK och som kommer från Malå! Goddag yxskaft! Sedan är det ju gulligt att du tar Jakob A i försvar och lyfter honom till en nivå han aldrig varit i närheten av. De pass han slår på bladet är ju mer undantag än regel, men ok, ibland sitter de där. Samma sak med hans skott i pp, ibland träffar han målet, men alldeles för sällan för att vara ok och för att vara en ordinarie pp back! Kanske är det hur han kan utvecklas till att bli till nästa eller nästnästa säsong som du syftar på i din beskrivning. I år stämmer den då inte!

        Svar
  • 29 december, 2016 kl. 11:58
    Permalink

    Jacob Andersson och LEJ ska ses som de unga spelare de är. Två unga killar som ska vara ryggraden i laget om några år. Det är fortfarande under utveckling och därmed är denna och nästa säsong ”uppbyggnadssäsonger”.

    Nu vet jag att någon kommer svara att ”detta är elithockey och alla ska vara klara och leverera annars får de träna i div1”, men jag tycker att det är OK att ha två unga och oerfarna spelare.

    Problemet är att de får för mycket speltid då övriga backar inte är de ”rutinerade rävar” som behövs. Fredriksson och Bull ger inte den backstadga vi behöver för att utveckla våra unga ”coming men”. Och Bull är visserligen också ung, men inte någon långsiktig Lövenspelare.
    Emmerdahl och Pavel spelar habilt, men är inga ”Back-Pappor” Och Åldermannen Stefan Andersson har fullt upp med att hitta sin egen form. Om vi hade två ”back-pappor” typ Per Hållberg som visserligen kanske har peakat men som ändå med sin rutin kanta längre speltid och ”coacha/uppfostra” de unga så skulle vi inte behöva skälla så mycket på våra unga framtisdslöften. Jag gillar både LEJ och Jacob trots brister och orutin

    Svar
  • 29 december, 2016 kl. 13:10
    Permalink

    Kevin Lindskoug ligger på 1,51 mål i snitt under 7 matcher i sitt nya lag. Kanske man kan hugga några backar därifrån?

    Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: