Reflektioner efter AIK

En önskan, en dröm och ett beslut stod på agendan när pucken släpptes igår kväll, men hur blev det? Här kommer fler reflektioner.

När man åkte till hallen fanns ju en stilla önskan om att få gå på julledighet med en skön gröngul känsla. Inte utan att man just nu känner det. Riktigt skönt med tre poäng!

Jag hade också en dröm om jag säkert inte var ensam om och det var ju att inlånade Kevin Loppatto skulle bli matchhjälte i sin debut i Björklöven och tänk att det skulle få slå in! Fantastiskt! Träffade Vännäs klubbchef Erik Åström i pausen mellan den andra och den tredje perioden och redan då mös han över sin adepts insats så långt.

Det fanns också ett beslut att fatta. Lösa tankar har länge funnits om att göra en störd bortaturné i mellandagarna och hinna med både Karlskrona och Västervik och en vinst skulle ju påverka å det grövsta. Så får det bli och undertecknad med familj drar 240 mil i bil och två matcher på tre dagar. Fullt normalt

Noterade att vi hade ett par riktigt kaxiga knattar på isen som nonchalerade den oskrivna regeln att inte beträda motståndarens planhalva på uppvärmningen.

Kul att se Patrik Nevalainen på isen igen. Kunde jag skönja en något bredare applåd än vanligt från publiken åt matchsponsorn?

Matchen då? Det var väl mest kamp i den första perioden. Tydligt skottövertag på 9-2 för hemmalaget utan att skapa speciellt många bra lägen. Fredric Andersson hade ett bra läge tidigt i matchen, men annars var ju AIK närmast ett ledningsmål när Jesper Frödén skickade pucken i virket i slutet av perioden.

Tidigt i andra visade AI till skillnad från hur man ska hantera ett powerplay där pucken gick som på ett snöre fram till skyttekungen Max Lindholm som enkelt kunde ge Stockholmslaget ledningen. Innan det hade AIK haft ytterligare en puck i virket och detta inom 49 sekunders PP.
5 minuter in i den andra perioden hade vi alltså 14-3 i skott, men AIK hade ett skott i mål, två skott i målramen och två som var bra räddningar av Mattias Pettersson. Det handlar inte om hur många skott du skjuter utan vad du gör av skotten.

Halvvägs in i den andra perioden kom så löven bättre igång med anfallsspelet och hade ju en gigantisk press där AIK till slut tog en timeout. I det läget kunde vi sett bättre kyla från Björklövens förstalina som tryckte på, men blev lite för heta på gröten där de kunde bytt in fräscht folk under spelet för att behålla trycket, men körde slut på sig själva så de till slut slarvade bort pressen. Såg att Fagervall blev lite irriterad där. Går motståndarna på knä i egen zon i den andra perioden, då spelar man säkert då de inte har möjlighet att byta då båset är för långt bort. Säkert spel till det stora läget dyker upp är det som gäller då. Sett att vi slarvat bort fler sådana lägen i tidigare matcher.

Kvitteringen till 1-1 skulle ju till slut komma där Filip Cruseman jobbade förtjänstfullt vid sargen som hittade David Lindqvist och levererade vidare till Jacob Stenqvist som hittade rätt bakom Erik Källgren i AIK-kassen. Där blev jag så glad att jag sträckte nacken, men vad gör man inte för laget?
En klassiskt skämt bland fans är ju ”only in…” och tyvärr fick den listan ytterligare en punkt när Jacob Stenqvist skulle åka och ta emot checken för Björklövens första målskytt och möttes av en …tom krok?? Nu fick han den sen i inledningen av den tredje perioden, men sånt får ju inte hända.

Sen måste det ju vara något av rekord att se AIK leverera ynka sex skott som man gjorde under de två första perioderna. Samtidigt ska man inte skjuta om man inte har läge.

En som sköt när han fick ett läge var ju Daniel Muzito-Bagenda när han åter gav AIK ledningen en bit in i den tredje perioden. Rejält och distinkt skott. 32-8 i skott i det läget.

Vi skulle dock sätta vårt 33 skott, då Mattias Granlund snärtade in en puck från blålinjen bara 3 sekunder senare. Oerhört viktigt i det läget att AIK inte fick rida på den ledningen en längre tid.

Sen skulle ju då drömmen slå in, sagan bli sann och den oavlönade killen på turistvisum skulle bli en hjälte i allas ögon och omtalat i hela staden!
Kevin Loppatto, som dittills gjort en riktigt bra debut med näst intill rätt beslut i varje läge sånär som på tekningarna då, fick sitt enda läge i matchen och som han förvaltade det.

Var en fröjd att höra honom snacka med SR efter matchen där han hur proffsigt som helt redogjorde hur han tänkte när han fick pucken, att röra på benen och skjuta ett långt skott i bortre hörn, antingen för mål eller för retur. Tror inte Sidney Crosby kunde svarat mer korrekt. Killen lirade alltså i tredje collageligan ifjol, men låter som ett fullblodsproffs. Tänk er en kille i svenska div 3-4 intervjuas i TV?

Noterade att Jacob Stenqvist var snabb att hämta målpucken till Loppan.

På frågan om han kommer fortsätta i Björklöven eller Vännäs var svaren också klockrena. -Jag kör byte för byte, match för match. Om det sen blir Björklöven eller Vännäs är inte upp till mig. Jag spelar där tränarna vill ha mig.

Loppatto är kanske inte den flashigaste spelaren man sett, men han gör mycket rätt och ser väldigt skolad ut och gör det där jobbet i det tysta. Befinner sig rätt i banan hela tiden, öppnar ytor för lagkamrater, skär av motståndare och verkar även ha näsa för mål. När man ser honom fattar man verkligen vad Per Kenttä pratar om. I HockeyEttan finns guldkorn. Det gäller bara att hitta dom och de dom rätt roll.

AIK:s forcering i slutet var ju ganska mastig och vi hade ju hyfsad tur flera gånger om där. Dels när Mattias Pettersson tappade sin klubba tre(!) gånger, där den liggande klubban räddade ett skott på mållinjen…

…och där Alexander Hellström en gång regelvidrigt plockade upp klubban till Pettersson. Hur domaren inte tog utvisning på den är för mig obegripligt, men lite tur har vi nog förtjänat. Noterade ni förresten hur redo matris Lars Stenmark var vid tekningen med sju sekunder kvar?

Kan alltså konstatera att min önskan slog in , en dröm blev sann och ett beslut är fattat.

Era reflektioner efter matchen? Skriv en kommentar…

One thought on “Reflektioner efter AIK

  • 21 december, 2018 kl. 21:57
    Permalänk

    Det är Emmerdahl grymma uppåkning och pass som ger Loppato chansen.

    Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: