Lördagsmixen #132

Dags för helg igen och dags för en ihopknåpad lördagsmix som denna gång behandlar hyss, ett oerhört märkligt självmål, veckans träningstips och givetvis i vanlig ordning ska det avslutas med lite musik. Välkommen!

Visst var det lite eljest förr? Om du idag inte åker och byter om du tappar hjälmen åker du ut. Förr lirade till om med målvakten utan hjälm.

**

På tal om förr och en liten jämförelse med nu.

Förr

Nu

***

Gillar en grej man ibland gör i NHL då en rookie gör debut på hemmaplan. Man är schysst och låter denne äntra isen först. Sen stannar man helt sonika kvar i gången och låter rookien valsa runt själv därute. Se ett exempel här. Riktigt kul.

 

**

Pranks är ju i övrigt något som NHL är ganska bra på. Se bara på den här kavalkaden.

**

Det senaste buset jag kan komma ihåg i Hockeyallsvenskan var väl när domare Christoffer Holm i mötet mellan Almtuna och Björklöven fick sin tröja nr 7 omgjort till ett Z, något som faktiskt bloggen var först att upptäcka. Läs mer om det buset HÄR.

***

När man ändå är inne på saker som inte blir som man tänkt sig det så platsar ju den här alla dagar i veckan eller vad gillar ni det kanske märkligaste målet i fotbollens historia här om veckan då ett Turkiskt lag bjöd på detta självmål i en cupmatch? Målet betydde dessutom att man åkte ur cupen. Magiskt.

**

Samtidigt ska man kanske inte göra sig rolig på dessa stackars killar bekostnad. Professionella idrottsmän som dessutom är vältränade. Något man själv inte kan skryta med, men tror att jag hittat en träningsmetod som passar mig som skridskon på hyllan.

***

Som ni vet är jag insnöad i namnhumor. Veckans tema blir…dryck.

Målvakt:
Karlos Whiskeychan (Byran Drinkwine)
Backar:
Paul Coffey
Brett Waters
Forwards:
Oliver Beer
Nikita Smirnov
Rasmus Grönstedt
Coach:
Jesse Welling

***

Veckan musikaliska inslag blir återigen Jerry Williams och det åter en vandring Down The Memory Lane, men inget sulfat-sufit och Modoskit den här gången utan bara ett stilla konstaterande att jag minns att de vuxna var förfärade över Jerry Williams scenframförande av denna låt. Han var ju direkt aggressiv som sparkade och med armen hyschade bandet och när han sen höjde mickstativet mot kameran var liksom råttet mågat!

Musiken har utvecklats en del sen dess, eller hur?

***

Trevlig helg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: