Jag vill se hårdare tag, för individens skull

Antalet spelare som tvingas lägga skridskorna på hyllan på grund av huvudskador ökar och det jobbas hårt med att få bort huvudtacklingarna. Men räcker det där?Självklart är det bra att man jobbar med huvudtacklingarna, för de kan skada så otroligt mycket.

Hjärnan är otroligt viktig för att vi som människor ska fungera och vi har bara en och den måste vi värna om. Vad kan man då mer göra för att motverka denna uppåtgående negativa trend? Jag skulle vilja se hårdare tag. Med det menar jag att vid situationer där våld förekommit mot huvudet och spelaren visat symtom så skall spelaren plockas ur spel, det spelar här ingen roll vad spelaren själv vill. Vi har sett det förr, Kim Karlsson fick en armbåge i huvudet mot MoDo och trots hans historik så får han fortsätta spela efter läkarkontroll. Alla vet att den smällen sedan höll honom borta länge från hockeyn. Varför riskera något genom att fortsätta spela?

Kim Karlsson har drabbats av två hjärnskakningar på kort tid och de har hållit honom bort en
längre tid från hockeyn, men han kan ännu hålla på med det han älskar, dvs ishockey.

Det har förekommit vid flertalet tillfällen att spelare fortsatt spela efter smäller mot huvudet och med symtom, inte bara i Löven utan även i andra lag. Varför undrar jag? Vad gör man för bedömning efter smällar mot huvudet? Är det värt att spela klart matchen för att riskera längre frånvaro sen eller kanske livslånga men? Jag tycker inte det och jag tror att om de plockas ur spel och låter hjärnan vila direkt så finns det många vinster. Kroppen går in och skyddar sig mot smärta med endorfiner och spelaren känner säkert inte någon smärta utan fokus är att spela klart matchen men sen kommer symtomen senare och då har man ansträngt hjärnan ytterligare med i värsta fall längre rehabilitering som följd.  Även om spelaren känner symtom så skulle de aldrig själva välja att kliva av, de skall visa karaktär och stå upp för laget i alla lägen.

Min känsla är att läkarkontrollen på plats är ganska bristfällig och det faller ofta på spelaren själv. Spelaren är den enda som vet hur han mår, men gör han verkligen det? Nej inte alltid och därför hellre de säkra före de osäkra, vid våld mot huvudet och symtom som, groggy, frånvarande, inte helt med, så bör inte ansvaret ligga på den spelare som precis fått smällen utan ett praxis bör finnas, vid detta så är inte fortsatt spel aktuellt oavsett vilja. Om inga symtom på hjärnskakning så kan man återgå till träning dagen efter. För spelarens hälsa måste gå först.

Finns tecken på om man varit avsvimmad, om man inte är klar, har huvudvärk eller yrsel så skall man direkt plockas bort enligt läkare Marcus Bohlin. Där faller alltså det till viss del på spelaren. Är det rätt? Bevisligen inte då systemet inte fungerar och spelare undanhåller eller mörkar sina syntom för att kunna visa karaktär.

2007 togs det i fram nya riktlinjer för omhändertagande och handläggning av huvudskador och hjärnskakningar. Artikeln finns här.
Vid akut skada skall det enligt de nya gälla följande: Vid varje hjärnskakning ska spelaren omedelbart avbryta pågående aktivitet. Detta gäller även vid vad som kan uppfattas som lättare slag mot huvudet – sk stjärnsmäll (»bell ringer«). På 10 år har vi alltså ännu inte kommit till bukt med att avbryta aktiviteten vid smäll mot huvudet.

Många av er vet vad hjärntrappan innebär men infogar den längst ned i detta inlägg för de som vill uppfriska minnet eller bara vill ha vetskapen. Total hjärnvila är iallafall första steget, i veckan som gick spelade två spelare vidare med huvudvärk, en tredje avbröt och man befarade hjärnskakning efter en tackling mot huvudet, men man väljer alltså inte att sätta spelaren i hjärntrappan trots detta, detta var ganska klart då personen i fråga twittrade större delen av kvällen, vilket borde varit omöjligt vid hjärnvila. Då man skall undvika både tv, dator och mobil för att det är påfrestande för hjärnan.

Vidare skriver de i artikeln att : ”Diagnosen hjärnskakning är ofta lätt att ställa men ibland kan det vara svårt att få den skadade att uttrycka vad han/hon känner. Det är långt ifrån alltid som individen klarar av att tydligt uppge symtom på hjärnskakning. Vidare är det inte ovanligt att idrottaren dissimulerar för att inte behöva avbryta sin aktivitet.” Här är det som jag anser att är det stora problemet. Spelaren vill inte avbryta. Det är tydligt att individen själv inte har förståelse för vad fortsatt spel faktiskt kan innebära. Så frågan är går det att nå fram till individerna så de förstår eller behövs det att läkaren som jag skrev tidigare har ett praxis och tar av alla spelare som fått våld mot huvudet? Vad tänker ni läsare angående detta problem?

Förutom kunskap om hjärntrappan kan det vara av vikt att inse vad hjärnskakningar kan ha för effekt, där vill jag uppmana er alla att läsa bloggar från de som drabbats,

  • Albin Blomqvist som fick lägga av redan vid 19 års ålder, visar hur allvarligt detta är och det är inte bara äldre som drabbas, hans blogg är riktigt bra. Ni finner den här.
  • Sanny Lindström skriver en del om det i sin blogg på expressen med, där är det dock blandat med annat om hockey. Den finner ni här

Hjärntrappan

  • Minst 24 timmars symtomfrihet innan fysisk aktivitet får påbörjas.
  • Minst 24 timmar mellan varje steg.

Om idrottaren får symtom efter ett nytt steg i hjärntrappan ska aktiviteten avbrytas och total hjärnvila återupptas. Denna pågår tills symtomfrihet uppnås. Efter detta ska idrottaren vänta 24 timmar till nästa rehabiliteringstillfälle.

Om idrottaren får symtom ska han/hon, efter symtomfrihet och 24 timmars vila, kliva ett steg nedåt i trappan, så att han/hon åter genomför tidigare symtomfria steg ytterligare en gång.

Skulle symtom uppstå vid två tillfällen under hjärntrappan ska rehabiliteringen avbrytas och ny medicinsk bedömning göras.

Alla kända belastningar som ingår i den aktuella idrottsgrenen bör introduceras stegvis innan individen återgår i full aktivitet.

Steg 1 – hjärnvila. Initialt ska idrottaren vila helt från både fysisk och psykisk anspänning – »hjärnvila«. Detta begrepp betonar vikten av minskad stress på hjärnan, en stress som uppkommer vid såväl psykisk som fysisk belastning. Hjärnvilan pågår fram till dess att alla symtom har försvunnit. Följaktligen innebär detta att man ska avstå från exempelvis TV-tittande, datorarbete, läxläsning och liknande hjärnpåfrestningar.

I steg 1 ska all fysisk aktivitet som ger en pulsstegring undvikas. Lugna promenader är dock tillåtna.

Steg 2 – lätt aerob träning. Sådan träning påbörjas när idrottaren varit besvärsfri i 24 timmar. Det är lämpligt att använda en ergometercykel, som ger en bra överblick av träningens intensitet, då belastningen lätt kan beräknas och justeras. Idrottaren bör anpassa ansträngningsgraden till maximalt 12 på en 20-gradig Borgskala, vilket innebär träning utan känsla av mjölksyra.

Steg 3 – grenspecifik individuell träning. Joggning, skridskoåkning, friåkning alpint och liknande grenspecifik träning kan ingå i detta steg. Intensitet och mängd anpassas efter individens »normala« kapacitet.

Steg 4 – grenspecifik träning utan kroppskontakt. Teknikövningar tillsammans med laget, med full fysisk belastning, ingår i steg 4.

Steg 5 – grenspecifik träning med full kroppskontakt. Kroppstacklingar inom ishockey och nickningar inom fotboll tillåts i steg 5.

Steg 6 – återgång till match och tävling.

3 reaktioner till “Jag vill se hårdare tag, för individens skull

  • 12 januari, 2017 kl. 18:22
    Permalink

    Inför redline offside igen, då sjunker tempot och andra egenskaper än bara en hög hastighet prioriteras. Sedan bör hockeyförbundet införa tacklingar vid en lägre ålder än idag. I Björklöven tex så är det få som tacklas och fler som petar med klubban istället.

    Svar
    • 12 januari, 2017 kl. 19:01
      Permalink

      Farten är absolut ett problem. Nästan så man önskar att hakningar var tillåtet för de gjorde också att farten drogs ned. Men tacklingar tidigare kan absolut vara ett alternativ. Men hur får man bort mentaliteten att man ska offra sig själv för laget och spela med huvudvärk? När smällen väl är där så måste något göras så spelarna inte fortsätter spela med hjärnskakning.

      Svar
  • 1 maj, 2017 kl. 21:47
    Permalink

    Hur är det möjligt att denna så kallade ”Hjärntrappan” är en guideline för hjärnskaderehab inom idrotten? Är inte ”trappan” ett konsensusdokument framtagen av ortopeder som inte ens är vetenskapligt utvärderad? Varför får personer som drabbas inom det civila andra råd av specialister på hjärnan och nervsystemet som vilar på en vetenskaplig grund?

    Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: