-Han hatade köttbullar!

Efter att inför förra säsongen fått lämna Björklöven och Hockeyallsvenskan gick de vidare var för sig. Nu återförenas de igen, i alla fall för en tid, då Daniel Wälitalo och Alexander Sundström inledde sin vistelse i Vitryska Junost Minsk just på. – Vi har vi try-out till 1:a september, så det börjar närma sig, berättar Daniel och Alexander för bloggen, men redan under skapandet av denna intervju så skriver Daniel på för resten av säsongen.

Till en början vara man hela tre exlöv, men backen Patrik Nevalainen fick lämna redan innan det roliga hann börja, detta pga av en skada vilket föranledde klubben att bryta kontraktet. Hur det kom sig att tre gamla lagkamrater lockades till samma utländska klubb så var det helt enkelt så att när det dök upp en möjlighet så kändes valet lättare för alla tre att prova på något nytt.

Men äventyret började dock inte på bästa sätt.- Nä, våra första timmar i landet var inget vidare. Vi landade i Minsk vid 18-tiden den 30:e juni, men det hade blivit en miss så våra visum började inte gälla förrän 1:a Juli… Så vi kom ingenstans utan det var bara att slå sig ned på en stol på flygplatsen och invänta att klockan skulle bli 00:01, berättar Daniel.

Laget Junost är andralag i staden Minsk där KHL-klubben Dynamo Minsk drar till sig det största intressent, men intresset för Junost enligt Daniel och Alexander finns där, då lagets framfart nämns i både TV, tidningar och så har man en del fans.- På försäsongen så har vi haft en liten klack på hemmamatcherna och 500-600 på läktaren… Ska bli intressant och se hur det är på seriematcherna. Dock krävs det mer för att riktigt imponera på en killar som spelat inför fullsatt hus i T3 Center. -Hehe nä, inte riktigt som hemma om man tänker så… Stämningen hemma är man ju uppväxt med och den är ju väldigt speciell för en själv!

Att komma som utländsk spelare medför en naturlig press, men alla förväntas leverera.– Självklart så ställs det höga krav på oss som importer, men generellt så ställer man väldigt höga krav på alla spelare här… Det är ju en liten annan kultur, berättar Daniel och fortsätter. – Så här långt så har vi blivit väldigt bra omhändertagna och bra behandlade.

Eftersom det rör sig om try-out kontrakt för båda två så ställs det förstår krav att leverera och trots att det i laguppställningen finns tre målvakter just nu så är den vitryske landslagsmålvakten Vitali Koval bara med och tränar med laget i väntan på nytt KHL-kontrakt. Daniel är hoppfull om ett kontrakt då han fått förtroendet i 9 av hittills spelade 12 träningsmatcher. – Min andra kollega är en kille som är född -91 och är duktig. Tycker jag står mig bra i konkurrens och har som sagt fått mycket förtroende, förklarar Daniel.

Just matchandet och för den delen även träningsdosen på försäsongen är något som Daniel upplever som en stor skillnad. Det är ju en väldigt stor skillnad att lira så mycket matcher (13 st) på försäsongen, det är vi inte vana med i Sverige. Men det är så det funkar här. Vi tränar och spelar så mycket matcher att man inte hinner med så mycket annat.

I en 2 miljonersstad som Minsk blir man inte igenkänd på stan, men det händer att de uppmärksammas.- Ja, på exempelvis restauranger när servitörerna märker att vi är utländska så blir dom intresserade över vad vi gör här.

När det gällde att läsa på och få tips om staden så var gamle storbacken Igor Matushkin till stor hjälp och även kunnat svara på de funderingar killarna haft.

Det är ingen hemlighet att killarna är inblandade i Brännbollskultlaget Boston Bruins Årgång -79, men att lyckas sälja in brännboll i Vitryssland känns svårt, men inte omöjligt enligt Daniel.- Hehe det har kommit på tal vid en middag faktiskt, men tror det bli svårjobbat.

När det gäller Alexander har han inte fått någon specifik roll i laget.- Vi roterat väldigt mycket i kedjorna och prövat runt en del formationer, så det kan jag inte påstå att jag fått än. Alexander spelar just nu i nr 19 och det beror mest på att det numret var ledigt och kändes som ett bra val. Daniel valde klassiska nr 30, vilket var ett naturligt val, då både han själv och legendariske pappa Göte Wälitalo spelat med det numret.

När vi ändå är inne på matchtröjorna så noterade bloggen att de är slående lik New York Rangers tröjor och här eldar Daniel igång.- Ja de är grymt snygga! Nu i cupen vi spelade i helgen som gick så spelade vi i våra nya matchtröjor och dom var faktiskt ännu snyggare. Byxorna vi har är faktiskt identiska med Rangers.

Saknaden av Umeå är förstås påtaglig och då framförallt vänner och familj, men man gör sitt bästa genom att hålla kontakten, främst via sociala medier som Whatsapp och FaceTime.

I laget finns en Sverigebekanting i Daniel Corso som huserade i Timrå mellan 2009-2011 och det har blivit en hel del snack om Sverige, om hur han gillade att bo i landet, men att han hatade köttbullar. – Här kan ju inte så många prata engelska så bra så det blir mycket snack med honom.

Att tränarna inte kan engelska sätter förstår sina käppar i hjulet en aning. – men vi får info via grabbarna som kan engelska, med det blir lite knepigt ibland, förklarar Daniel och att plugga in det vitryska språket är kanske inte aktuellt än.- Haha nä, inte än. Hej och tack är väl det lilla man använder just nu!

Nu blir det dock att börja lära sig lite mer, i alla fall för Daniel. Alexander å sin sida får fortsätta att jobba mot ett permanent kontrakt. Senast den 1 september vet om även Alexander bör skaffa ett svensk/vitryskt lexikon.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: