De gröngula hjältarna anno -87

Ingen har väl missat att vårt senaste guldgäng från säsongen 86/87 i kväll kommer hyllas inför matchen mot nykomlingen Troja/Ljungby? Vilka var då dessa hjältar vid vårt senaste guld och vilken är just din favorit?

Guldlaget IF Björklöven 1986/87

Målvakter

25 Jacob Gustavsson
30 Göte Wälitalo
1 Anders Bergström

Backar

5 Lars Karlsson.
23 Roger ”Bullen” Hägglund
19 Peter Andersson
6 Calle Johansson
7 Patric Åberg
24 Rolf Berglund
2 Torbjörn Andersson
Nicklas Holmgren

Forwards

10 Matti Pauna
27 Tore Ökvist
16 Michael Hjälm
14 Ulf Dahlén
22 Peter Edström
21 Lars-Gunnar Pettersson
18 Peter Sundström
12 Mikael Andersson
13 Hans Edlund
26Johan Törnqvist
20 Jon Lundström
29 Pär Edlund

Tränare
Hans ”Virus” Lindberg

* * *

The Sandwich:

Jag kan väl ärligt säga att den 15 mars 1987 inte direkt känns som i går (visserligen drygt 30 och ett halvt år sedan) även om jag så klart minns vart jag stod på H den kvällen, guldet kändes dock redan inför matchen säkrat och det var mer eller mindre formalia i den fjärde matchen.

En given favorit i min bok så klart liraren #23 Roger ”Bullen” Hägglund, kommer dock aldrig glömma den dagen då jag fick veta om bilolyckan längs Bussjövägen i juni 1992 och den tragiska utgången. Men minnena från isen och bl.a. alla hans sköna flippass och avslappande stil ändå klart mycket starkare och jag är så glad att Bullens tröja hänger i taket och nr 23 för evigt är pensionerad.

Lövenbloggaren:

Jag minns den oförglömlig lyckan där på H. jag och mina bröder och pappa kunde aldrig sluta kramas och hoppa runt som besatta. Sedan tidigare har jag ju berättat att jag och min ett år äldre bror vid den tidpunkten bodde i Boden och att vi  som 16- och 17-åring gott fick sätta oss på bussen och åka hem igen efter matchen, medans resten av stan sägs det ju vallfärdade till Universum för efterfest, men vilket tryck det var i ladan den kvällen.

Man hade verkligen många favoriter, ex Lasse Karlsson och Johan Törnqvist, men en som verkligen stack ut i min bok var ju #10 Matti Pauna. Vilken klubbteknik och vilken skridskoåkning. Fantastiskt.

Sen den lilla detaljen att efter jul hade det berömda snacket på ett hotell i Borlänge att man skulle jobba mer för laget då det var lite mycket tuta och köra en och en. Man hade också fått kritik i tidningarna. Laget kom under snacket fram till att det enda man kunde göra var att börja vinna och det snacket hjälpte laget väldigt mycket. Efter det så förlorade man knappa en match och hade exempelvis 20 segrar på 21 hemmamatcher. Trots det så vann vi faktiskt inte grundserien som slutade så här.

Men vad minns du själv från matchen, säsongen och vilken är din egen favorit från laget? Fältet som vanligt fritt..

* * *

Är du på jakt efter de bästa oddsen på Hockeyallsvenskan? Spana då in vår samarbetspartner Coolbet! Klicka på loggan för att ta del av ditt välkomsterbjudande och kolla då även in övriga odds för i kväll.

Skapa ditt konto om du nu inte redan gjort det och lägg sedan ett spel utifrån dina egna tankar för att krydda matcherna!

15 thoughts on “De gröngula hjältarna anno -87

  • 10 november, 2017 kl. 21:12
    Permalänk

    Hur knasigt det än må låta så är det första matchen, den som vi förlorade, jag kommer ihåg bäst. Det var ett par misstag som fällde oss. Min pappa, som gärna diskuterade matcherna med mig, påpekade vilka misstag som gjorts och så vidare.

    Och känslan var att det här tar vi. Vi är bättre. Vi är skickligare. Vi är Björklöven, och det är laget med landets bästa spelare (på den tiden var det så).

    Guldmatchen är som ett töcken. Jag mins glädjen, men efter att ha sett matchen typ 30 gånger så minns jag bara mina nya analyser. Jag var 13. Men jag glömmer aldrig segervrålet från min far.

    Svar
    • 10 november, 2017 kl. 23:30
      Permalänk

      Så klart vi alla har olika minnen från finalerna Fredrik, det viktiga är ändå att vi har alla dessa sköna minnen.. Trots allt vårt senaste SM-guld. Sedan var ju hockeyn rätt olik då mot nu, helt galet ändå att vi hade så många i 3 kronor som dessutom vann VM-guld den säsongen.. När kommer det hända igen, för någon klubb i Sverige?

      Svar
  • 10 november, 2017 kl. 21:26
    Permalänk

    Känslan att efter att skrikit sig hes, ”vinka virus” i sista perioden var skön. Cyklade 31 år gammal upp till universum sjungandes med den röst som var kvar.. Härligt!!!

    Svar
    • 10 november, 2017 kl. 23:31
      Permalänk

      Vinkade Virus, ML?

      Svar
      • 11 november, 2017 kl. 09:22
        Permalänk

        Ja. Redan vid 15-16 minuten i sista….:)…

        Svar
  • 10 november, 2017 kl. 21:30
    Permalänk

    Min favoritspelare genom alla tider i Löven är Tore Ökvist och 27 är än idag mitt lyckonummer. Jag önskar att Löven ska plocka ner tröjan från taket och låta någon nutida skarpskytt, ex Hutchings, spela med 27:an. Den tröjan ska vara på isen och inte samla damm i taket.

    Tore var artisten och målskytten som bar Lövens offensiv under de ljuva åren på 80-talet. Legendernas legend i Löven.

    Svar
    • 10 november, 2017 kl. 23:33
      Permalänk

      Tore var helt klart en profil Konrad, jag tycker däremot det är coolt att ingen annan någonsin kommer spela i varkens hans eller Bullens nr framöver.

      Svar
  • 10 november, 2017 kl. 22:11
    Permalänk

    Minns så väl denna finalserie och faktiskt speciellt match 3 som spelades i Karlstad. Satt i källaren hemma hos en Leksandspolare och en äffbekåare. En match som vi vann med 5-4 där lagen följdes åt hela tiden och Johan Törnqvist ( har jag för mig ) avgjorde. Har aldrig någonsin varit så nervös. Min absoluta favorit genom alla år är utan tvekan Matti Pauna, vilken lirare. Spelsinne och teknik i massor. Drömmen är ju att nån j…la gång återigen få se mitt Löven beträda isen i Löfbergs arena. Jaja, skön seger idag inför ännu en välfylld arena. Nu vill jag se Farley och Emmerdahl på isen också.

    Svar
    • 10 november, 2017 kl. 23:38
      Permalänk

      Jag håller med Stefan ´Kil´, den tredje matchen var nyckeln.. Om din favorit var Pauna, delar du Matti med bloggkollegan och sedan hoppas jag vi snart lirar i Löfbergs Lila igen. ..och med Emmerdahl och Farley blir vi knappast svagare heller..

      Svar
  • 10 november, 2017 kl. 22:47
    Permalänk

    Bullen är min favorit, skulle iofs kunna räkna upp många fler. Men Bullen var något alldeles extra.

    Svar
    • 10 november, 2017 kl. 22:56
      Permalänk

      Visst var han? Dom flippmackorna… som små helikoptrar på isen. Och håret, den mjuka skridskoåkningen, klubbtekniken. Han var något unikt.

      Svar
    • 10 november, 2017 kl. 23:48
      Permalänk

      Härligt Thomas, där är vi helt överens.. #23 var nåt alldeles extra och helt unik.

      Svar
  • 11 november, 2017 kl. 00:28
    Permalänk

    L-G Pettersson måste ju nämnas också. Han kom väl från Luleå till oss, men han var ju grym dom där åren han var hos oss. Tore Öqvist var ju stjärnan under många år men L-G var samma klass under toppår en…Sen hade ju Pettersson ett mycket fina initialer också 🙂

    Svar
  • 27 oktober, 2020 kl. 22:10
    Permalänk

    Är det någon vänlig själ med bättre minne än jag som kan ta listan med spelare och peta dit tröjnummer på våra grön-gula hjältar.

    Jag har försökt hitta tröjnumren sedan kvällens sköna vinst mot Västervik, utan lycka…

    Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: