Björklöven 50 år, 49/50

Sajten fortsätter att på olika sätt hylla och fira vår gröngula jubilar. Det har varit 50 rätt häftiga år, så många minnen och så otroligt många sköna lirare och andra personer i klubben som gjort så fina saker. I dag så den näst sista artikeln i denna serie.

I dag vill vi uppmärksamma de fem olika decennierna sedan 1970.. vi har så klart allra bäst koll på de senare, men den som var med redan på -70 talet får mer än gärna dela med sig av några speciella minnen från den tiden.

Det skulle vi verkligen uppskatta. Skriv gärna en kommentar!

70-talet

Vi vet att klubben bl.a. bildades 15 maj 1970, första gången vi kvalificerades oss för högsta ligan var säsongen 75/76 med bl.a. Mats Abrahamsson i kassen, Eric Järvholm och John Slettvoll bland backarna och framåt Ulf Barrefjord, Lars Dahlgren och Kjell Sundström.

Med i det laget även de på den tiden unga Torbjörn Andersson, Anders Boström, Rolf Berglund, Jeff Lindahl och Tore Ökvist.

Vid nästa avancemang säsongen 77/78, var det med samma målvakt och även om Järvholm då lagt av fanns bl.a. Slettvoll kvar i truppen. Bland forwards var det väl främst lagkaptenen Ulf Lundström, Hans Jax och Timo Parkkonen som stack ut. En liten anekdot är att jag under några säsonger har fått förmånen att jobba en del med just Uffe Lundström som ungdomsledare inom Björklöven. Vid fler än ett tillfälle fick jag då på nära håll se det fruktade handledsskottet som var lite av hans signum.

Med i det laget den på den tiden rätt unge Roger Hägglund.

Supportrar på väg till Timrå Foto: Jan Hofverberg

80-talet

Så här i efterhand vår storhetstid med bl.a. tre SM-finaler och sedan guldet från 1987 som absolut främsta merit.

Vi tar dem i tur och ordning, silver 1982 när vi föll med 2-3 mot AIK i den femte och avgörande finalen i Göteborg. I det laget bl.a. Göte Wältalo i kassen, Tobba Andersson som lagkapten och bland forwards bl.a. Hans Edlund, Patrik och Peter Sundström, Rolf Älvero och Tore Ökvist.

Den andra finalen säsongen 86/87 klart mycket roligare när vi tog vårt första guld och säkrade det hemma i ladan mot Färjestad. Jag minns fortfarande i dag vart jag stod i hallen, och helt ärligt är det väldigt nära där jag fortfarande i dag står på H. Visst minns du hur du såg eller lyssnade på den matchen när vi tog guldet?

Men det var verkligen inget dåligt lag vi hade, tänk även att efter säsongen inte mindre än sex spelare i Peter Andersson, Lasse Karlsson, Mikael Andersson, L-G Pettersson, Matti Pauna och Peter Sundström, som vinner VM-guld med Tre Kronor.

I guldlaget dessutom två yngre spelare i form av Calle Johansson och Uffe Dahlén som sedan hade rätt skapliga karriärer.

Till säsongen efter tappade vi en djäkla massa spelare och att återigen möta Färjestad för att spela om guldet en djäkla bedrift.

Till den här säsongen hämtade vi bl.a. de norska spelarna Åge Ellingsen och Erik Kristiansen.

Några yngre spelare i den truppen var backen Patrik Höglund och forwards i form av Mikael Pauna och Markus Åkerblom.

Men vårt andra silver ändå ett faktum.

Om jag återigen ska bjuda på en anekdot så var jag på samma sätt som med Uffe Lundström från -70 talet under några säsonger ungdomsledare med Rolf Älvero från -80 talet. Alltid lite kul att fått lära känna dessa ikoner och höra lite historier från förr. För er som har kvar gamla Löven-nytt kan ni även kolla in ett gammalt reportage då jag som liten A- eller B-pojk tillsammans med min kompis gjorde en intervju med guldtränaren Virus Lindberg som publicerades i tidningen.

90-talet

Efter det makalösa silvret från 1988 så var 90-talet det årtionde när det svängde som mest.

Jojo, är väl inget man saknar från den tiden.. men lite knepigt att vara lite för bra för den näst högsta serien men ändå gå upp med såna förutsättningar att det var svårt att riktigt etablera sig.

Upp 92/93 med bl.a. Jörgen Wikström i kassen, bland backarna Lasse Karlsson och Peter Andersson och bland forwards är det så klart bl.a. Alexander Belyavsky, Mikael Andersson, hemvändande Patrik Sundström och Håkan Hermansson som sticker ut.

Även den rightfattade (numera brandmannen) Ulf Andersson en favorit från den tiden. Så där härligt lagomt småful, en nagel i ögat och ändå en högerfattad spelare som producerade poäng. Sånt man verkligen går i gång på!

Därefter upp 97/98 med bl.a. återigen Wikström i kassen, bland backarna var det väl Jörgen Hermansson, Jesper Jäger och Mattias Hedlund som stack ut lite. Bland forwards Belyavsky och bröderna Öhman och sedan en rätt ung Per Ledin.

Tyvärr åkte vi ur lika snabbt vi gått upp båda dessa gånger, men efter det att vi åkte ut säsongen 98/99 så avslutade vi detta decennium genom att på ett mirakulöst sätt återigen kvalificera oss för spel i den högsta serien.

Slettvoll, Jickling och Halttunen 1999 Foto: Jan Hofverberg

00-talet

Ser man tillbaka kanske 00-talet är det mest ”underhållande” på nåt bisarrt sätt med bl.a. TOTL och även om det slutade i total katastrof genom att vi tappade licensen se gärna inlägg 21 och 29 så svängde det alltid kring Löven.

Men vi inledde alltså i dåvarande Elitserien efter en helt osannolik säsong, inför säsongen hot om konkurs men med Lynx på bröstet så lyckades bl.a. coach John Slettvoll få i hop den den berömda gruppen och återigen föra Löven till den högsta serien.

Stefan Fredriksson nöjd 2000 Foto: Jan Hofverberg

Glädjen då total bland fansen och bland spelarna denna gång bl.a. målvakten Petter Sandström, backarna Daniel Wågström, Robert Ljunggren (f.d. Karlsson), Mattias Hedlund. Bland forwards var det bl.a. Belyavsky, Lechtaler, Johan Ramstedt, Mike Jicklimg och Niko Halttunen som utmärkte sig.

Detta decennium annars rätt kaosartat med många olika tränare, ledare, sportchefer och med ledning från både här och där. det fanns liksom ingen tydlig tråd eller riktning.

Under denna period präglades inte föreningen av direkt kontinuitet och trygghet. Sitt lugn i båten och konsekvent agerande var inga vokabulär som användes inom våra gröngula väggar.

Allt slutade som bekant med att vi tappade licensen till spel i HockeyAllsvenskan och lite fick börja om lite i dåvarande Div 1.

10-talet

Här handlade det lite om att börja från botten, vi inledde alltså 00-talet i SHL och slutade som tvångsdegraderade till dåvarande Div 1.

Det var tufft, men möjligen kanske oxå lite nyttigt och nödvändigt.. Detta årtionde får symboliseras av en bild och ett klipp.

#34 Hemvändare Palmebjörk

Detta var den så första viktiga pusselbiten, eller loket som drog tåget..

.. mot HockeyAllsvenskan igen.

Vi har sedan återkomsten succesivt etablerat oss och det är väl möjligen de senare säsongerna vi märkt av denna kontinuitet, styrelsen rätt intakt. Vi hade Fagervall några säsonger, nu Kenttä vid rodret och på sätt känns det bara bättre än på väldigt länge. Per Kenttä har fått oss alla fans, partners att våga tro och hoppas igen.

Alla ser fram emot när Per Kenttä greppar mikrofonen och ska presentera något nytt, det är lite show och precis vad vi behöver.

Sportchef Per Kenttä Foto: Lucas Norlin

*

Men under alla dessa fem decennier bara fyra tröjor i taket.. 27, 23, 9 och 17.

Jag vet vilken jag definitivt vill se som nästa..

#19 Peter Andersson en gröngul legend

*

Sedan får vi väl ändå säga att detta decennium säsongen 19/20 börjat rätt skapligt, poängrekord i Svensk Hockey och 1-1 i finalen med MODO när detta Covid -19 satte hela vårt samhälle ur spel.

Detta klipp från den senaste matchen i A3 Arena är rätt häftig.. apropå ouppklarade affärer.

Det här var vårt 49:e och näst sista inlägg i denna inläggsserie om vårt gröngula Björklöven som alltså firar 50 år i år. I morgon kl. 05:15 kommer då nästa och samtidigt det allra sista inlägget i denna serie, vad kan det inlägget handla om?

HÄR hittar du föregående inlägg i denna serie.

Vilket är förresten ditt allra starkaste minne från denna tid.. Du kanske rent av minns spelarna från -70 talet och kan berätta lite mer från just den tiden? Fältet som vanligt rätt fritt.

En reaktion till “Björklöven 50 år, 49/50

  • 2 juli, 2020 kl. 23:34
    Permalink

    Guldet nära löven slog fbk i finalen såg jag på tv med Arne hägerfors och Ankan palmström som kommentator. En härlig match när löven körde över FBK med 6-1. Jag hoppas att jag får uppleva det åtminstone en gång till under min livslängd

    Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: