Björklöven 50 år, 3/50

Sajten fortsätter att hylla och fira vår underbara gröngula jubilar. Vi rivstartade med tre SM-finaler de första 18 säsongerna, sen har de faktiska meriterna svalnat. Vi minns dock dessa SM-finaler med värme och ser tillbaka på dessa med än bara värme.

Tre är som sagt antalet och den första spelare vi säsongen 1981/82 där AIK till slut i ett fullsatt Scandinavium (Jo, man spelare en avgörande match på neutral plan, hur nu neutral en match där bli? 46,88 mil mot 98,62 mil?) blev för svåra.

Som ni ser fanns det Lövare på plats så det både räckte och blev över. Har pratat om folk som åkte ned och tältade utanför Scandinavium och redan då föddes ”Vi finns överallt”, långt innan hashtagg och internet. Vad minns just du från dessa matcher?

Finalpaus
Det är paus i SM-finalmatchen mellan Björklöven och AIK. På ståplatsläktaren bakom speakerbåset sätter sig folk för att njuta av det medhavda kaffet och
de hembakta bullarna. Andra personer köper sitt fika genom att handla av grabben som klänger längs plexiglaset. Det är proppfullt med folk på läktaren, endast rökarna går ut i pauserna och riskerar då att förlora sina platser till nästa period. Hur slutade då matchen? Jo, det blev 3–4 i AIK-favör och hela SM-finalspelet slutade med AIK-vinst med 3-2. Foto: Jan Hovferberg

Bildtexten säger sitt om den tiden. Ingen har väl heller glömt glasskillen?

Säsongen 1986/87 skulle vi nå vårt hittills största klimax då vi tog vårt första SM-guld. 3–1 i matcher mot ärkefienden på den tiden Färjestad. 6–1 i femte matchen på hemmaplan och hela Umeå och jag vågar nästan lova att hela Sverige tog Björklöven i famn. Det var välförtjänt med Tommy Sandlins grundarbete och Hans ”Virus” Lindbergs finslipande. Spelare som Peter Sundström, Peter Anderson, Göte Wälitalo, L-G Pettersson, Ulf Dahlén, Calle Johansson, Michael Hjälm, Lasse Karlsson…vart slutar jag??

Laget som gjorde det!
Mannen som gjorde det!

Här är ett sammandrag av match två.

Del 1 av den fjärde och sista finalen.

Del 2 av den fjärde och sista finalen.

Skönt eftersnack efter guldet!

Vi tappade till kommande säsong nio spelare, såväl etablerade landslagsspelare som unga och lovande talanger, som Calle Johansson, Ulf Dahlén, Michael Hjälm, Lars-Gunnar Pettersson och Peter Sundström, men vi gav inte upp. Med nya mer okända spelare som Patrik Höglund, Åge Ellingsen, Ulf Andersson, Marcus Åkerblom, Erik Kristiansen, Björn Åkerblom och Mikael Pauna så stod vi upp och tog oss oväntat till final även säsongen 1987/88, mycket tack vare en enorm lagmoral, där vi förvisso vann match ett, men där Färjestad sen tog tre raka och guldet. Var det månne där och då oket föddes? Inför final två drabbades Björklövens spelare av magsjuka. Vill också minnas ett horribelt bortdömt mål i match tre på hemmaplan som blev väldigt avgörande.

Vilket är dina minnen av just våra tre SM-finaler?.. fältet som vanligt rätt fritt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: