Björklöven 50 år, 10/50

Sajten fortsätter att på olika sätt hylla och fira vår gröngula jubilar. Det har varit 50 rätt häftiga år, så många minnen och så otroligt många sköna lirare och andra personer i klubben som gjort så fina saker.

En stor samling människor som gjort kanske mest för Björklöven genom dessa 50 år är dess fans Green Devils. Vet ni förresten att det när Green Devils startades kostade 10 kr att bli medlem? Bara en så sak? Här är deras historia. (Källa: greendevils.nu)

År var 1982 när ett gäng lövensupportrar satt och snackade om att de borde starta upp en supporterklubb. Så blev det, med Kenneth Abrahamsson i spetsen. Sagt och gjort, en styrelse bildades och man kallade sig ”supportrarna”.

Green Devils - Photos | Facebook

Medlemsavgiften var på den tiden 10 kr/medlem och år. I början av supporterklubbens historia var antalet medlemmar ca 1500 st runt om i landet, från norr till söder och även i andra länder som Tyskland, Frankrike och Norge hade vi medlemmar. Framförallt i Umeå med omnejd rann supportrarna till snabbt och en klack bildades. Ca 150 st stod i klacken då.

Bakom speakerbåset (det var ståplats där på den tiden, sektion N), var det fullt ös minst en timme före matchstart. Då var det järnet som gällde så att motståndarna bävade att gå ut till uppvärmningen. Löven var på väg uppåt i seriesystemet mot elitserien med spelare som t ex Parkonen, Jax, Palmqvist, Virus, Ricky samt många andra. Detta var en kort sammanfattning av åren 1977-1983, då Kenneth Abrahamsson var ordförande.

Här kan tilläggas att alla i klacken hade med sig en egen plastpåse som man stuvade in jacka, mössa och handskar och knöt igen och slängde ned mot sagen så det såg ut som en smärre soptipp (Sajtens tillägg)

1984 valdes jag (Roger Säfvenskog) till ny ordförande för supporterklubben att efterträda Kenneth som då valdes till vice ordförande, så det var bara att ta tjuren vid hornen och ge järnet.

Löven låg i elitserien och klacken var fortfarande stor (ca 150 pers), så det var fullt ös matcherna igenom. På åttiotalet hade löven etablerat sig i elitserien och det var bra matcher hela tiden man gick på hockey. Speciellt matcherna mot Skellefteå var underbara, då fick man ge utlopp för sina känslor. Man skrek och vrålade hejaramsor hela tiden. Man vrålade under hemmamatcherna minst en timme före nedsläpp till långt efter matcherna var slut för det blev mest segrar på den tiden.

Den sjätte utespelaren är alltid i form. Foto: Lucas Norlin

Om man ser tillbaka och minns den härliga stämningen i ladan och på bortaplan, alla snygga målen och det suveräna lag Löven hade och inte minst SM-guldet som vi i Umeå hade längtat så länge efter. Vi i klacken fick börja gapa och vråla 12:30 in i tredje perioden: SM-guld SM-guld SM-guld…

Sedan firade vi segern efter matchen på universum, tog några bira och sjöng SM-guld. Vi svävade på moln länge, men det var då, nu är nu.

Supporterklubben som nu jobbar gör ett mycket schysst jobb, fixar med resor till bortamatcherna samt mycket mycket annat. Jag vill ge klacken en mycket stor applåd, för utan er – ingen stämning på ladan. Må ni aldrig ge upp ert stöd! Tack för mig.

Roger Säfvenskog
FD Ordförande

*

Självklart ska du bli medlem i Green Devils och mer om det läser du HÄR.

*

Låt höra era minnen genom åren med Green Devils och Ståplats H. Högt och lågt, ge oss dina minnen…

3 reaktioner till “Björklöven 50 år, 10/50

  • 24 maj, 2020 kl. 11:03
    Permalink

    Var det verkligen N – mitt diffusa minne säger L.
    Jag började gå på hockey 1980 då jag gick andra året på gymnasiet och hade flyttat in i en studentliv.
    Som den räddhågsna kille man var vågade jag inte stå bland de tuffa grabbarna i själva klacken. I stället fattade jag och kompisarna posto nedanför klacken, närmare speakerbåset. Där kändes det lugnare. En bedräglig känsla skulle det visa sig. För vid varje hemmamål så gick en vågrörelse neråt på läktaren och man riskerade att klämmas fast mot speakerbåsets bakdel. På den här tiden fanns inga räcken uppe på läktaren så det var närmast fritt fall för de som stod längst upp på läktaren.

    Svar
    • 28 maj, 2020 kl. 19:43
      Permalink

      Mitt minne säger också L. Sen flyttade klacken till högst upp på kortsidan, och det var sektion N. Och sen flytt igen till andra kortsidan. Som jag minns det i alla fall…

      Svar
  • 24 maj, 2020 kl. 11:57
    Permalink

    Har 2 bra minnen av green devils. Det ena är här i Haparanda Asplöven ledde med 4-1 inför 3e perioden men löven vände matchen till 5-4 efter sd. Och GD hoppade av glädje i hela 3e perioden och när Jon Palmebjörk avgjorde i sd då höll hela läktaren att rasa. Det andra underbara minnet av GD var nu i november när löven krossade Aik med 8-1 jag hade gåshud hela matchen.

    Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: