4 Löv på U16-camp

Jag läste nyligen ett rätt intressant inlägg (länk) signerat Erik Åström på Lövenbloggen om hur Björklövens J20 och J18 gått så här långt under säsongen. Sannerligen ingen munter läsning och nu har svenska hockeyförbundet dessutom kallat till U16-camper.

Hur många och vilka gröngula kom då med?

Totalt fyra gröngula spelare i den 34:manna-trupp som träffas i Härnösand kommande veckoslut, 18-20 november.

Det blev de två backarna Oskar Edmundsson och Joel Granberg samt forwardsduon Alexander Westerbergh samt Filiph Åström.

..och hur såg då fördelningen ut mellan de olika klubbarna?

  • Luleå HF, 8
  • MODO Hockey, 7
  • Kramfors-Alliansen, 6
  • Marklunds AIF, 5
  • IF Björklöven, 4
  • Timrå IK, 2
  • samt Hudiksvall HC samt Kiruna AIF med en spelare vardera.

Spontant känns det som att vi har lite för få spelare på ett sänt här läger, eller så säger det precis hur vår verksamhet mår?!

Kollar vi in tabellen, och den ljuger ju aldrig, så ligger vi på plats tre efter Skellefteå AIK och Luleå HF men före ex.vis MODO.

* * *

Nu har det visserligen varit några kommentarer under länken kontakt, men nu ber jag er läsare att flytta debatten till kommentatorsfältet. I år alltså bara fyra spelare, vad är anledningen till det som ni ser det..?! Fältet som vanligt fritt.

13 thoughts on “4 Löv på U16-camp

  • 14 november, 2016 kl. 20:51
    Permalänk

    Spelar väl ingen större roll. Grabbarna lirar ju i SAIK eller Luleå till hösten ändå

    Svar
    • 14 november, 2016 kl. 22:56
      Permalänk

      J20 är idag bara en spillra av då man bara för några år sedan slog Vännäs med 10-talet mål i varje match. Dagens J20 är en produkt av oengagerade och osynliga ungdomsansvariga som har tillåtit outbildade föräldratränare att lekal med barnen i de viktiga ungdomsåren och med låg kvalitativt innehåll i träningarna.Spelare som under sin ungdomstid inte har tränat rätt tillåts fortsätta fuska vidare uppe i J20 och genar i träningsspåret. J18-elit är efter alla större klubbar och i nivå med Östersund och ÖHF. Björklöven som juniorverksamhet är i nivå som småklubbarna Lejon och kanske rentav snart efter. Vi som varit med från mitten av 90-talet och tvingats se påhur träningen successivt har försämrats med start på förfallet från -99 kullen och framförallt -00 kullen är däremot inte förvånade. Resan nerför har gått otäckt fort och i exakt korrelation dåligt bedrivna träningar. Det ser faktiskt än värre ut om man tittar längre ner i ungdomslagen med fel spelare i äldre lag tack vare sina pappor. Olika regler även för olika efternamn

      Svar
  • 14 november, 2016 kl. 22:04
    Permalänk

    Björklöven berättar följande på sin hemsida. ”Björklöven har gjort klart med en lösning för U16, J18 och J20 där Mikael Junglind och Robert Nilsson kommer finnas med som nya fystränare.
    – Tanken har varit att höja nivån på fysträningen på juniorsidan och med Jesper Jägers hjälp kunde vi knyta till oss Mikael Junglind och Robert Nilsson, säger Joakim Fagervall.
    – Då vår engagerade och kompetenta ungdomsverksamhet alltid genererar talanger får vi på juniorsidan ständigt bra råmaterial att arbeta med..”

    Juniorlagen tränar inte som man borde men ingen fystränare eller tränare finns på plats då u16 laget går å gymmar Småjuniorerna står å hänger utan att träna och när de tränar så gör dom övningarna fel och riskerar skada sig
    Mycket fina meningar men verklighten är det omvända Om Jäger eller Fagervall kunde komma å besöka sin juniorverksamhet oanmält nån dag eller sända ut någon annan att titta runt så kunde de beskåda en bedrövligt dålig verksamhet å därför dåliga prestationer

    Svar
  • 14 november, 2016 kl. 23:54
    Permalänk

    Informationsmöten och hockeykonsulenter i all ära, men den verkliga utbildningen sker ute i föreningarna på isen, i den dagliga verksamheten. Med den ständigt förhöjda professionaliseringen av idrott, där kraven att vinna höjs successivt mer och mer så medför det också att tävlingsresultaten blir allt viktigare och konkurrensen om framgång allt hårdare tidigare. Det efterfrågas en skärpt professionalisering av den utbildning föreningen och dess ledare kan erbjuda sina spelare och ledare. Svensk ungdomsishockey har en högre andel motiverade utövare som är beredda att lägga ner just den träningsmängd och den tid som krävs i jämförelse med andra lagidrotter, men till största delen så saknar dessa spelare verktygen för att förverkliga sina drömmar. Med en mer individanpassad utbildning inom Björklöven (nivåanpassad) så kommer en medvetenhet om de verkliga ”verktygen” för varje enskild individ att skapas. Med en ökad medvetenhet om varje individs verktyg utifrån dennes förutsättningar så kommer också de mest ambitiösa spelarna och ledarna inom ishockey att söka sig till Björklöven och hjälpa till att driva lagen och föreningen framåt och bidra till en förbättrad träningskultur inom föreningen för att i framtiden kunna bli verkliga elitspelare.
    Släpp därför loss talangerna direkt i ungdomslagen från U12-U15 och låt föreningens utövare stimulera och tävla mot varandra helt utan begränsningar, först då får man den utveckling som föreningen vill skall ske och steget mot SHL kan påbörjas.
    Informera också slutligen föräldrar att föreningen bestämmer vem och vilka som skall erbjudas extra stimulans på grund av sportsliga skäl och inte på grund av att din pappa är tränare.

    Svar
  • 15 november, 2016 kl. 00:45
    Permalänk

    För alla de som förstår sig på ishockey vet att ungdomshockeyn är mycket viktig för att senare kunna få fram bra juniorlag som i sin tur är mycket viktigt för ett bra A-lag. Vem i föreningen ansvarar då för att detta år ut och år in kan tillåtas fortsätta? Krisen i juniorlagen är redan här och ändå har vi bara sett början av krisen.

    Om man lyfter ut fakta till den debatt som de senaste åren i Umeå har förts kring bl a change the game så kunde man nyligen läsa i en Umeå-tidning om att man inte bör elitsatsa för tidigt, gärna så sent som upp till 18-20 års ålder. Likaså den efterföljande uppmaningen att inte ställa några som helst krav på barnen. Jag funderar någon sekund extra, hur skulle det fungera i vardagen eller i skolan om man som förälder eller skola kör en ”kravfri uppfostran”? Hur enkelt är det inte då inte för barnen att hellre sitta framför sin ipad istället för att stimuleras till ett motsvarande sunt idrottande? Livet anno 2016 är ju också kravfyllt och kanske lika bra att börja lära barnen att de i en vuxen framtid kommer att behöva tävla och prestera, inte minst viktigt i skolan.Sist men inte minst så debatteras i ovan diskussioner alltid mängden träning, t ex fick en förälder frågan om hur laget ens kunde lägga in träningar på fredagskvällar. Funderar en sekund till och då slår det mig att istället låta barnen sitta uppe fredagskvällar och spela dataspel in på nattimmarna och äta chips, det är helt odiskutabelt bra för barn och något som definitivt inte behöver diskuteras?

    Om man istället lämnar ovan diskussion så borde man kunna bryta ner frågan i att istället handla om utövarens ambitioner. Elit och bredd borde istället på ett mycket naturligare sätt kunna leva sida vid sida. ”Alla ska med”. Men det behöver kanske inte nödvändigtvis betyda att det ska vara lika för alla. Flera föreningar kan erbjuda olika ambitionsnivåer på sitt idrottande och då finns plats för alla. Sen så ställer jag mig också frågan – vad är rättvisa? Det känns därför särskilt viktigt att tillföra debatten en kunskap och förståelse kring skillnader på idrott och idrott samt olikheterna i tänket kring en elitförening och en breddförening. Ambitionsnivå och fallenhet/perception är t ex också viktiga detaljer i t ex tekniskt komplicerade idrotter såsom gymnastik, konståkning, ishockey m.fl – det torde alla vara överens om. Att t ex tro att en Messi/Neymar eller en Connor McDavid kommit fram av att träna lite och istället vänta in sina kompisar så torde vi återigen alla vara överens om att det inte är görbart. Likaså att dessa under hela sin tid i ungdoms- till juniorlagen har tränats enbart av föräldratränare och inte haft stöd ifrån sina respektive klubbar på en högsta nivå och med riktiga proffsinsatser, nej såklart har detta varit absolut nödvändigt och t o m helt avgörande. Att de har fått fullt stöd från sina föräldrar, är också i samtliga fall en helt avgörande faktor för att lyckas, något man också via ishockeyförbundets egna studier kommit fram till.
    Men, eftersom det i Sverige med sin numera världsberömda ”jantelag” är så fult att vara duktig, ”du skall inte tro att du är något..” så är det så ofattbart kontroversiellt och tabubelagt att prata om detta men då skapar man bara en ännu större förvirring. Eftersom 95 procent av alla våra barn saknar just det driv, intresse och talang som beskrivs ovan hos alla vuxna elitidrottare (även om det inte innebär just dessa stjärnors nivå) så blir resultatet självklart i en debatt att ”alla skall vara med” att de talanger som verkligen behöver få sin stimulans i särskild träning istället oftast blir motarbetade av andra barns föräldrar/tränare/ledare som inte vill att vederbörande skall kunna lyckas. ”Varför skall han/hon få träna med äldre, då borde ju mitt barn få göra det också?” Men då har man absolut inte förstått det minsta av vad idrott handlar om. Man måste tillåta individuell utveckling – även i lagidrotter – det är och kommer alltid att förbli skillnader på olika fallenheter för saker och ting, men låt det vara så.
    Föräldratränare och ledare behövs såklart också i alla föreningar och ideella verksamheter. Att som föräldratränare i en förening kunna följa sitt barn från t ex tre kronors ishockeyskola till ett juniorlag är unikt och ett privilegium och alldeles underbart. Problemen är bara att under resans gång så styr självintressen och enskilda tränares ambitioner över hur mycket eller liten utveckling som skall skapas i respektive lag. Om ditt barn hamnar i en sådan tränares lägre ambitionsnivå så kommer detta att t o m kunna äventyra vederbörandes chanser att kunna lyckas i sin idrott. Så för att komma tillrätta med sådan obalans i systemet så behöver föreningen vara extremt tydliga och löpande inventera att rätt utbildning bedrivs och redan i rekryteringsskedet tala om om man är en elit- eller breddförening så att alla som går in med barnen i föreningen är medveten och har full acceptans för detta. Några få föreningar i Sverige har kommit långt i detta och därför kan man också utläsa deras framgångar sportsligt.
    Om vi går tillbaka till uttalandet i början av denna skrivelse, att man bör elitsatsa så sent som bara är möjligt så funderar jag varför FC Barcelona, som onekligen har världens bästa ungdomsverksamhet i sådant fall väljer att satsa 100 miljoner kr/år i sina ungdoms- och juniorlag och då detta är för ett lag i varje åldersgrupp, ett lag. Det är liksom inte rimligt att begära att de ska ha två lag i varje åldersgrupp med samma förutsättningar för att de ska få med någon eventuell talang till, de anser sig inte ha råd med det.
    Våra ideella föreningar går givetvis inte att jämföra med FC Barcelona, men givetvis gäller samma förutsättningar här. Desto mer man investerar desto fler bra spelare får man. Ju fler spelare du har i varje trupp desto mindre resurser går till varje spelare och du får en större bredd men en mindre spets.
    Det kan rimligtvis inte heller vara så enkelt som att säga ”att alla ska få vara med” och sen när de börjar närma sig 20 års ålder så kan de bestämma om de vill elitsatsa eller inte. Om man gjort så inom de flesta idrotter hade man varit galaxer efter i utveckling och aldrig hunnit i fatt. (många har då redan slutat) Titta t ex på konståkningen, det är ofattbart att man inte tillämpar exakt samma sak inom ishockeyn, kan du inte backa, ja då stannar du kvar i den gruppen och lär dig backa! Träna Bubblan, köttbullen m.m.
    När du lämnar gymnasiet måste du inom de flesta idrotter t o m redan vara på elitnivå, kanske rentav redan i högstadiet om du skall kunna nå ända längst upp i senioreliten. Du måste kunna prestera på en nivå som gör det möjligt för dig att fortsätta med din elitsatsning. Det är extremt svårt att satsa som elitidrottare om du samtidigt ska arbeta och sköta allting annat som en normal vuxen person behöver, särskilt om din idrott är en idrott där du inte bara är beroende av dig själv utan du behöver andra idrottare runt omkring dig som håller samma nivå eller högre.
    I vissa föreningar så gäller också ”så många som möjligt så länge som möjligt”. Det är den typen av verksamhet som du som förälder isf skall sätta ditt barn om du vill vara säker på att han eller hon får vara med så länge som han eller hon vill. Här kan man ha både ett andra och ett tredjelag i föreningen.
    En sista reflektion är att de föräldrar som har ungdomar som arbetar för tesen att alla skall vara med, man skall spela med sina kompisar, det är dessa personer som kanske bara tänker på sina barn men som då inte tänker på föreningens bästa.
    Föräldrar till de barn som har kommit längst måhända också tänker egoistiskt, men vad är återigen bäst för föreningen? Självklart är det bästa för föreningarna att man varje år får fram någon talang som har stannat kvar och kan gå hela vägen upp till ett A-lag. Det är dessutom ekonomiskt fördelaktigast, studera då bara elitfotbollen så förstår ni poängen, säljs talangen så får föreningen betalt för sin investering.
    Change the game genom tydlighet och riktlinjer inom föreningarna är ett bättre begrepp, likaså att bredd och elit kan gå hand i hand bredvid varandra utan att inverka negativt på varandra, då först då kommer idrotten att nå dit vi alla vill!

    Svar
  • 15 november, 2016 kl. 10:03
    Permalänk

    01-kullen var dessutom den mest lovande på länge och nu även den kvävd av oerfarna tränare som tagit över, men dessa spelare flyttar väl snart eftersom de fått erbjudanden från andra HG. de bästa i 02-kullen och 03-kullen sticker ockdå eftersom de stoppas att träna extra av Lars Stenmark

    Svar
    • 15 november, 2016 kl. 19:01
      Permalänk

      Ska Stenmark berätta om pojkarna får träna och hur mycket?? Hadde varit min pojk det gällt hade jag bett han dra tillbaks till inlandet
      Jocke eller Jäger måste ju för fan styra upp saker isf jävla trams

      Svar
  • 15 november, 2016 kl. 15:54
    Permalänk

    Björklöven har 2sportchefer på junior sen 2 år och resultaten borde va bättre va!? Lind -Stenmark
    D pjollras om att ha två U16lag nästa år trots att det inte ens finns spelare till 1 lag 04/kullen svagast i historien
    Om breddköret fortsätter till verklighet kommer äldre och yngre spelare att lämna föreningen
    Vart tog elitföreningen vägen?

    Svar
  • 15 november, 2016 kl. 19:21
    Permalänk

    John Lind slutade i fjol men Stenmark är kvar som ungdomsansvarig

    Svar
  • 15 november, 2016 kl. 23:49
    Permalänk

    Ingen nyhet att junior- och ungdomssektionen är risig med svag utbildning och dåliga resultat
    men hur kommer det sig att tränarsöner kan fortsätta träna och spela uppåt trots att de är mycket sämre sportsligt än barn utan tränarpappa som också stoppas? Om Fagervall säger att svågerpolitik är nåt han hatar, hur kan det få fortsätta precis som tidigare…
    Vad sänder det för signaler om inte fly från föreningen…
    Vart är trovärdigheten om allt som sägs bara är snack?
    ”Ingen skall behöva lämna föreningen på grund av att man tränar för dåligt och för lite..”
    Var finns möjligheten till utveckling för de spelare som vill mer med sin ishockey i Björklöven?

    Svar
  • 16 november, 2016 kl. 00:55
    Permalänk

    Lackar ur av allt snack om dåliga spelare, är föreningens fel att de inte fått nog med utbildning, men kraven på tränare/ledare bör väl ställas om krav på spelare ställs? Vilka krav ställs på ungdomsansvarig?
    U16 utan fystränare i gym- livsfarligt och övrig träning, mediokra träningar och med oroväckande många spelare som inte klarar normal u16-klass. Sen låg nivå på 02-04 och 06, bara 05 i framkant
    Vad vill Björklöven egentligen? Berätta vad ni har för plan och målsättning med verksamheten, den suger fett just nu

    Svar
  • 16 november, 2016 kl. 17:52
    Permalänk

    De finns inga planer Och noll ledarskap i Stenmark men Fagervall borde inte gilla det han sett och hört

    Svar
  • 17 november, 2016 kl. 00:43
    Permalänk

    Efter jul vet man hur det slutar och vilka 01-or som lämnar och det påverkar föreningens framtid.Lars Stenmark och John Lind är ansvariga för att föreningen befinner sig i kris

    Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: